Så sårbara

Så var det dags för en ny utmaning i vardagen.
Den här gången ligger Pernilla däckad i någon form av host-feber-ont-i-halsen-influensa och är absolut inte funktionsduglig nog för att ta hand om ett, två eller tre barn.

Måndag och tisdag har vi haft förmånen att ha trillingarnas mormor och Pernillas moster. De har hållit ställningarna när jag jobbat och Pernilla legat i sjuksängen. Men i morgon så är det ”on our own” igen. Tyvärr så måste jag till jobbet och Pernilla som ska rodda ett BVC-besök.

Vi är så sårbara i vår vardag.
Det är liksom tillräckligt svårt att få ihop vardagen på två vuxna och den hjälp vi har. Vi har inte råd med manfall.
Det som är värst i detta är att det är våra barn som lider om någon av oss blir sjuk.
Det är helt omöjligt att hinna med och ge var och en den uppmärksamhet och närhet de behöver.
Så frustrerande att inte ha en lösning för oss utan att hela tiden vara beroende av andra och någon form av extern hjälp.

Två av tre har precis somnat. Dagny sitter bredvid mig på golvet och grejar med sin ”gubben-i-lådan” liknande sak.


På ett sätt kan dagarna kännas väldigt lika men också ha så sjuka kontraster till varandra.
Ta bara gårdagen i förhållande till denna dag. Igår var de pigga, somnade lugnt och jag bakade pizza till en härlig middag. Att ha trillingar kändes hur enkelt som helst. Idag känner jag inte riktigt lika.
Som grädde på moset har dessutom  tänderna börjat tränga sig på. Florence tandkött är rejält irriterat och hon är totalt omöjlig. Från ett skratt till vrålskrik på nolltid.
Men som alla brukar säga:  Allt har sin tid!
Just nu längtar jag faktiskt bara tills att Pernilla är frisk och tänderna har ploppat upp 😀

Jag funderar stark på skicka in några egna tävlingsbidrag till Fjälläventyret. För som jag skulle vilja vara i fjällen nu! 😉

5 Comments

  1. Lina

    Tack för att du även skriver om dessa dagar? Vi har själva tvillingar och tyckte det var tufft, framförallt när de eller vi var sjuka. Vi har inte heller haft förmånen med så mkt hjälp i vardagen som ni lyckligtvis verkar ha. Nu är våra 3 år och allt är ofantligt mycket enklare. Hoppas Pernilla kryar på sig och att ni snart bakar pizza igen!

  2. jessica

    Stackars Pernilla som tvingas rodda BVC-besök ensam när hon har influensa. Hoppas någon erbjuder sig att hjälpa till eller att du kan vabba, allt annat låter taskigt. Dessutom är det väl inte superbra att vistas på BVC med influensabaciller med tanke på smitta…

    • Trilogin

      Precis, så tråkigt att allt som oftast vara beroende av någon extern. Det är tur att både mormor och farmor kunde hjälpa idag.
      Sen är det ju inte svårare än att ställa in besöket om det skulle bli för jobbigt.
      Tack för din omtanke Jessica! Ha en fin dag.

  3. Birgitta

    Tycker jag känner igen det där med citatet ur Predikaren – tjuv där! 😀
    Skämt åsido, Viktor. Visst är det ett underbart bra och faktiskt lugnande uttryck.
    Måtte P komma på benen snart – och du stå kvar!

  4. linda

    Det finns en kräm på Apoteket för tandsprickning. Man smörjer på tandköttet så bedövas det lite. Vi körde det, plus att det var skönt för Wilma när man smörjde på det med fingret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *