I huvudet på en trillingpappa

Ibland känns det helt overkligt.
Helt overkligt att jag är trebarnsfar och att vi helt plötsligt blev en stor familj.

Att pendla till arbetet har sina för- och nackdelar. Något som är väldigt bra är att jag får en stund för mig själv, en stund att spela stereon på högsta volym eller en stund att bara känna efter och reflektera över livet. Givetvis tränger sig en och annan jobbtanke på också :)

Just nu är det ändå till största delen familjen som kretsar i mitt huvud och så många tankar kring framtiden. Det är säkert fler än jag som tänker på framtiden och glömmer bort nuet ibland.
Kanske är jag nervös för hur saker och ting kommer att vara i framtiden. Jag tänker mycket på hur allt kommer gå för Angcelo, Dagny och Florence.
Hur kommer det fungera i skolan, vilka fritidsintressen får de och kommer de ha många kompisar eller blir någon av dem en ensamvarg.

Varför funderar jag på detta?

Jag vet faktiskt varför jag funderar på detta!
Det är inte lätt att vara barn i dagens samhälle. Barn kan vara så grymt hårda mot varandra och det är inte allt lätt att passa in.
Man kanske inte ser ut som alla andra, beter sig som alla andra eller helt enkelt inte vill följa strömmen.
Kanske har jag fått smaka på vissa saker själv, jag har nära och kära som definitivt fåttt smaka på det tuffa samhället och blivit utsatta för saker som man inte tror sin öron när man hör.
Tänk allt som Angcelo, Dagny eller Florence kommer vara med om. Dagar då de kommer hem ledsna efter skolan, dagar de har haft fel klädsel i skolan eller dagar de har blivit retade för att de har en pappa som bloggar.

Ja, man har ingen aning om vad som kommer ske. Det jag dock vet är att samhället är jäkligt tufft och man verkligen måste tro på sig själv och våga gå sin egen väg ibland. Vare sig man är barn eller vuxen.

Jag kommer nog aldrig sluta vara orolig för att våra barn ska råka ut för tråkiga saker. Det finns nog inte heller någon metod för att förebygga att saker skall ske. Ibland  skulle det kännas skönt att bara få lite tips som man viste fungerade. Dessa tankar och rädslor är något som jag som trebarnsfar kommer att få leva med. Man kan inte styra och påverka allt. Så det är skönt att jag har min tid i bilen att fundera på. :)

Nog om det och nu till lite roligare saker.

Idag när jag kom hem visade Angcelo sina nya konster. Så häftigt att se när han reser sig mot grinden och verkligen skakar den. :)

  

5 Comments

  1. anonym

    Hej, jag undrar hur ni har/ gör med barnvakter, eller bara allmänt någon som hjälper er på dagarna? Har ni haft typ arbets intervjuer med okända, eller har ni bara nära vänner/släkt hos er som hjälp?

    • Trilogin

      Hej!
      För tillfället är det nära och kära som hjälper oss men vi ser oss omkring efter någon som kan hjälpa oss mer. Det är dock svårt att hitta någon i området som kan hjälpa till med relativt kort varsel.

      Trevlig kväll!

  2. lotta samuelsson

    Hej,

    Har följt din blogg ett tar nu, och är verkligen nyfiken på vad det stora äventyret betyder. Ser att du har gjort ett inlägg, men att det kräver lösenord. Kommer du öppna upp dom inläggen sen, eller finns det nån möjlighet att få lösenordet?

    Tack för en mysig blogg

    /Lotta

    • Trilogin

      Hej Lotta!
      Vad roligt att du läser och att du är nyfiken på äventyret. Det är faktiskt så att jag kommer öppna sidan i helgen. Det är ett projekt som trilogin har drivit och som vi nu på söndag kommer få presenter. Det ska bli så roligt att öppna den för er lösare. Ni är definitivt värda det 😉

      Trevlig kväll!

  3. Mikaela (mikaaaelaa på instagram)

    Hej!

    Jag kom på nu när jag satt och skrev om vårt första ultraljud. Kan inte du skriva och berätta om när ni fick veta att ni väntade tre?

    Ha en fin fredag och en trevlig helg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *