Första känslan, första tanken

Vart ska jag börja!

Jag har aldrig fått känna känslan av att bli pappa till ett barn, men jag misstänker att det är i princip liknande känslor som kommer när man blir pappa till tre. Däremot är jag rätt säker på att tankarna och funderingarna skiljer sig betydligt!

Jag minns så väl när jag sitter på stolen i läkarens rum.
Pernilla ligger i gynstolen och jag försöker tyda vad som visas på skärmen framför mig.
Jag har faktiskt en del erfarenhet från att köra ultraljud. Dock inte på magar med bebisar i, utan på olika material i mitt tidigare arbete.

Vilket fall så kunde jag se att det var två små hjärtan som pickade där inne.
Jag blev lite fundersam när läkaren inte gav sig utan kollade mer noggrant på skärmen.
Precis när jag skall fråga säger han. – Det är lite underligt, jag tycker att jag ser tre hjärtan.

Hur ska jag beskriva känslan och tankarna som kommer???
– Känslan var ungefär som när man vaknar upp och inte direkt identifierar var man befinner sig.
– Tankarna var tusentals! Det blev lite chock och jag vet att jag funderade på hur vi skulle få plats i bilen 😀

Pernilla och jag stirrar på varandra.
Läkaren frågar om vi vill att han ska ta in ytterligare en läkare som får bedöma bilderna för ett ”second opinion”.
– Jaaaaaaa tack! svarar vi båda.

Vi ringer våra närmaste och ber dem komma hem till mina föräldrar för att vi vill berätta något.
Jag kan inte hålla mig utan berättar över telefon för min mor att vi väntar trillingar.
– Det är helt fantastiskt säger hon. Tänk att ni ska få tvillingar!

Nej mamma! Trillingar!
Och hon är inte den enda som har sagt det. Trillingar är relativt ovanligt och det är fortfarande vissa stunder som även jag har svårt att förstå att jag, Viktor Lundin, 27 år gammal, är far till tre barn.

Vi fick tidigt förklarat för oss att det finns vissa risker med trillingar. Det sker ofta att en eller två av dem inte orkar. Att sitta och tänka på att någon av dem inte skulle klarat sig gör att det kniper sig i magen. Tänk om en av våra små inte hade varit här med oss idag!
De sa att vi inte skulle vara oroliga men jag tror vi gick och var nervösa ända tills dom kom, vecka 33+0. Det är faktiskt en tid som jag inte saknar det minsta. Pernilla mådde dåligt och vi gick båda runt och funderade på hur allt skulle bli.
Tänk om jag vid den tiden hade vetat hur bra allt skulle gå och bli. Tänk om jag vid den tiden skulle kunna föreställt mig hur det känns att ha tre små busungar i sängen på min första fars dag.
Tänk om jag nu förstod hur många underbart härliga och underbart jobbiga stunder vi kommer få framöver. 😀
Det är jävulskt jobbigt ibland men jag tror faktiskt lyckan ofta är gånger tre :)

IMG_4016.JPG

Allatreifamnen

Morgonmys

IMG_9706.JPG

 

 

Sista ultraljudet

Ultraljud 30:12-2

 

Igår hade vi vårt sista ultraljud.

Nästa gång vi ser dem är vid förlossningen.

Allt kändes av någon anledning väldigt annorlunda igår vid ultraljudet. Jag insåg att den känslan jag har om att jag känner mig väl förberedd kanske inte är helt sann.
När jag håller Pernilla i handen och tittar på ultraljudsskärmen och ser alla rörelser de har för sig kommer många känslor fram inom mig.
Att föreställa sig dem utanför magen är väldigt svårt. Hur kommer det kännas att sitta med en av dem i famnen?
Jag insåg i denna stund att jag inte har en aning hur jag kommer reagera och agera vid operationen för kejsarsnittet och när jag för första gången håller dem i famnen.

Pernilla och jag har diskuterat en hel del om vad hon vill att jag skall göra och hur allt kommer att gå till vid operationen. Givetvis har vi fått en hel del information från barnmorskan och barnläkare, men det är ändå många saker som vi inte vet och som är viktiga för oss att prata om.

Jag frågade Pernilla om vad hon vill att jag skall göra vid förlossningen.
Skall jag följa med det första barnet som troligtvis kommer lämna operationssalen direkt eller skall jag stanna för att vara vid hennes sida tills att operationen är klar?
Som pappa i dessa situationer så är det nog bara att i första hand försöka hålla styr på sina egna känslor och sen vara väldigt flexibel.
Dock har jag bestämt mig för att om något inte känns bra eller att jag funderar över något så kommer jag inte tveka att fråga eller säga till.

Nu kom jag ifrån ultraljudet lite och in på andra saker.  Det finns ju så sjukt många tankar och saker jag skulle kunna skriva om :)
Ultraljudet gick i alla fall väldigt bra! Som vanligt så var Pernilla svimfärdig några gånger p.g.a av allt som trycker hit och dit inom henne. Men även det löste sig bra tack var en tålmodig läkare :)

Det som var tydligast denna gång var en pung och några händer och fötter.
Två av dem uppskattades till 1900 g. och den som vi tror är lilla Dagny väger ca 1700 g.
Förhoppningsvis är alla över 2 kg när det är dags.

Idag går vi ju även över till 2015, av någon anledning så känns det skönt om de håller sig inne och kommer i början av januari istället för slutet på december.
Detta är ju egentligen helt oväsentligt men jag har inbillat mig att januari istället för december har sina fördelar.
Sen har man ju en hel del underliga och knepiga tankar nu för tiden.

Nu höll jag på att glömma, givetvis vill familjen Lundin/Eriksson hälsa alla läsare och följare ett riktigt Gott Nytt År!

Ändrade planer

Den 18 december går i ”ändringens” tecken.

Som vanligt blir det ändrade planer. Föräldrar och syskon m.fl. kommer på besök på julafton.
Detta gjorde ju att beslutet om julgran mötte hård kritik.

– Ni måste ju ha en julgran!
– Trillingarna kommer vilja ha en julgranen, det är viktigt med traditioner.
– Det blir mycket mysigare med en gran.
– Vi fixar granen åt er!

Ja, argumenten för att ha en gran var många och vi känner ju egentligen precis lika. Att de skulle fixa den åt oss vara den avgörande faktorn. Givetvis ändrades beslutet!
Nu står hon där, Grön och grann! 

Julgran1Julgran
Vi var även på sjukhuset idag för att göra det näst sista ultraljudet.
Allt såg bra ut, dock ville läkaren ändra datum för kejsarsnittet från den 5/1 till den 7/1.
Som jag förstod det är beslutet baserat på personaltillgänglighet.
De måst alltid vara inställda på att det värsta kan hända och garantera att varje barn och Pernilla har ett eget team med speciallister i, som kan hantera de mest kritiska situationer. (Jag ska väl kunna klara mig utan ett specialist-team) 😉
Läkaren beskriver även att om något anses vara för kritiskt och allvarligt så tvekar de inte att omedelbart skicka oss till med helikopter till Uppsala och Akademiska sjukhuset.
Det känns som om familjen Lundin/Eriksson kan känna sig trygga inför förlossningen! :) SKÖNT!

Ett rörigt ultraljud v.29 (28+0)

Denna vecka har varit tuff.

Städning inför jul och pappaledighet. Måste bara bli klar med vissa prylar innan jag går på julledighet.
Jag har slitit hårt med självutvärderingen för projektledarcertifieringen (IPMA). Samtidigt ska man ju leverera på uppdraget hos kund också.
I går tog jag med ledningsgruppen för byggkonstruktion på Forsmarks Kraftgrupp till hufvudstaden för att besöka SIS och få nya uppdateringarna kring kvalitetsledningssystem ISO 9001. En mycket intressant och lärorik dag!

Det viktigaste då?? Ultraljudet!
Allt såg bra ut fick vi snabbt information om. Grabbarna vägde ungeför 1300 g och lilla tjejen ca 950 g men alla följer sin individuella kurva vilket är huvudsaken. För övrigt så var det var grymt rörigt idag på ultraljudet. Doktorn hade väldigt svårt att hitta det han ville se. Det var armar och ben överallt 😀

Ultraljud 2014-12-03

Sen kom det häftigaste. Vi bokade in ett datum för kejsarsnittet!

Först säger doktorn den 2/1 2015 men ändrar sig ganska snabbt till den 5/1. Tror det beslutet hade med bemanningen över jul/nyår att göra. Det kändes i vilket fall väldigt skönt att få ett datum. Sen återstår det bara att se om de vill stanna inne ända tills dess :)

Av någon anledning hade jag förhoppningar om att de skulle planera snittet efter nyår. Jag har inbillat mig att det kommer vara till fördel för dem att vara född i Januari istället för 31/12. Det skiljer ju ändå rätt så mycket i utveckling när de börjar i skola osv. MEn det kanske bara är jag som tänker på sådana saker.

Egentligen är det helt ointressant för det viktigaste är ändå att de är friska och mår bra när de anländer till världen.

Nu blir det travspel och sen en härlig julfest :) Trevlig helg!

Missat ultraljud vecka 27 (26+0)

Grabbarna uppskattas till 950 g och lilla tjejen till ca 750 g.
Känns väldigt skönt att de börjar växa på sig. Ultraljudet såg bra ut! TACK!

Idag fick jag välja att inte vara med på ultraljudet p.g.a. viktigt möte på jobbet.
Det här är ju också en fråga som är intressant och det finns säker hur många synpunkter som helst.

Behöver man alltid var med?
Hur skall man prioritera?
Det är klart att jag prioriterar mina barn före arbetet men jag tycker inte riktigt man kan se det på det sättet. Det är ju trots allt ultraljud och besök hos barnmorskan rätt så ofta. Helst då man väntar trillingar.
Enligt mig skall du som man inte behöva ha dåligt samvete om du missar något tillfälle och prioriterar arbetet. Arbete kan komma vara minst lika viktigt för familjen i framtiden.

Sen är det ju arbetet också!
Hur skall man prioritera där då? Med tanke på att jag förmodligen kommer att vara hemma x antal månader när de kommer.
Kommer pappaledigheten påverka min karriär?
Spontant känns det rätt så bra att ha haft pappaledigheten  relativt tidigt i karriären. Sen är det trots allt så kort period som jag kommer att behöva vara ledig i förhållande till tiden jag kommer  att arbete i framtiden.

Något som är bra är ju att samhället idag uppskattar pappaledighet och det är mer accepterat hos arbetsgivare nu för tiden.

Jag har bestämt mig att jag kommer vara så mycket jag bara kan med våra små knattar. Kört järnet på arbetet har jag gjort i fyra år och kommer kunna göra det i 35 år till. Tiden med barnen när de är små kan du aldrig ta igen!

 

Lappen i riskzonen

Ultraljud vecka 25

Igår var vi på ultraljud.
Det är lika skönt varje gång vi går därifrån och vet att de följer sina kurvor och allt ser bra ut.
Läkaren bekräftar idag att enäggstvillingarna är pojkar och den ensamma är en liten tjej. Spontant känns det väldigt roligt med lite blandning. Men med alla fall man hört talas om så vågar jag inte lite på dem allt för mycket.
Inköpen får vänta ett tag till :)

Efter ultraljudet så är det som vanligt full gas till arbetet för möte.

Givetvis kommer den där Passaten som legat i baken på mig en kort bit och kör om, blinkar in mig och frågar. Hur tycker du din körning var då?

Vad säger man? Ja det gick lite fort, min inte så farligt.
– Ja, hade vi haft radarn på idag hade lappen varit i riskzonen för dig. Men kör försiktigt nu så glömmer vi detta denna gång.

Ibland ska man ju ha lite flyt!
Med gnipet kvar i magen kör jag vidare, höjer musiken och njuter av att ultraljudet gick bra idag….