Tiden

Det var några dagar sedan jag skrev något här påbloggen. 
Att skriva något bara för att, känns värdelöst.

Anledningen till den lilla pausen är helt enkelt tiden. Mycket jobb, mycket hemma och allt går liksom i ett. Det finns inte en timme här eller där att ta av.
Det känns vikigt för mig att jag får skriva om detta av den enkla anledningen att det är så vardagen ser ut för oss, familjen Lundin-Eriksson. Och det är säkert så vardagen ser ut för väldigt många.

Det är verkligen planering och kommunikation i det yttersta för att få dagarna att gå ihop.
Enkla saker som tidigare bara fungerat och inte tagit energi, känns helt plötsligt mycket mer avancerade.

Tvätta, handla, laga mat, möten, hämtning och lämning på förskolan, service på bilar… Ja, you name it! Sen ska man försöka att inte glömma bort relationen och varandra mitt uppe i allt detta. Tack och lov fungerar det bra än så länge och jag måste berömma min underbara sambo och livskamrat Pernilla som också står ut och orkar.

Sen är det intressant hur jag/vi som personer är och fungerar. För två veckor sedan antar jag att vi hade lite tid över och kände oss lite rastlösa vilket ledde till att vi drog igång projektet med gymmet. Och vips så har vi häcken full och känner oss totalt slut och längtar tills allt lugnar mer sig igen. Haha när ska vi lära oss?! :) 

Igår när det var dags för kvällsdoppet kom Angcelo på något roligt. Att använda den urtagbara delen pottan som huvudbonad. (Han hade sett sin syster Florence försöka men inte riktigt lyckats få dit den) :)

  
 

6 år!

 

Kroatien och vår första semester tillsammans

För sex år sedan åkte vi iväg på denna semester. Kanske var det för att lär känna varandra bättre och bygga något för framtiden. :)

De här sex åren har varit de absolut bästa i mitt liv. När jag börjar tänka efter på vad vi gjort och hunnit med frågar jag mig själv hur det är möjligt.

Tänk om jag vetat den kvällen då vi ramlade hem tillsammans, tagna av berusningen och totalt ovetande om framtiden, att det här skulle bli mina tre barns mor. Nästan lite läskigt när man tänker tillbaka.

Pernilla och jag träffades på alla hjärtans dag för sex år sedan. Helt ovetande om ålder, värderingar och vår framtid med varandra.

Det har varit en del tuffa stunder. Dock har vi aldrig tvivlat på varandra  och oss. Människor får tycka och tänka precis vad de vill, för tillsammans är vi oslagbara och jag vet att vi en dag kommer att gör skillnad.

Tänk att vi två får gå igenom allt det här tillsammans och att vi har tre små underbara kottar där hemma som vi längtar extremt mycket efter just nu. :)

Ja, jag tror det är svårt att vara så mycket lyckligare!

Jag tror nästan det fanns en mening med att roomservicen skrev grattis till 60 år på champagneflaskan och inte till 6 år. Jag är övertygad om att vi får 60 år tillsammans 😉

Egentid

Igår var det dags för egentid. Vi har varit duktiga på att hålla fast vid principen att en gång i månaden få en kväll och natt för oss själva. 

Jag tror att ha en del nöjen inplanerade är en av ingredienserna till att vi orkar.

Det är nog mitt hetaste tips till trötta föräldrar. Investera i egentiden! 

Igår var vi och provade en ny restaurang i Gävle. Fullriggaren, som ligger i den nybyggda delen Gävle Strand ut mot havet i Gävle, har inte bara en restaurang på toppen. Den är också en av Gävles högsta byggnader. 

 

Bild från fullriggaren.se

  

Bild från fullriggaren.se

Vilken smakupplevelse vi fick! Jag ljuger inte när jag säger att förrätterna var de godaste jag har ätit på väldigt länge. Den första var en pilgrimsmussla och den andra en hummer bisque. 

Varmrätten, en hjortfilé rotfrukter som var outstanding! Detsamma sa Pernilla om sin, hälleflundran. 

Det är ju bara så härligt att när vi väl pallrar oss ut så bjuds vi på en ”3 av 3 stjärnor i Lundin/Eriksson-guiden”-middag. Det är inte illa! 

Här kommer några bilder från kvällen på restaurang Fullriggaren. 

   
    

En whisky-soure som avslutning 😉

 

Teamet

”Var och en för sig” finns inte i vår vardag. Desto längre tiden går, desto mer ser vi hur viktigt det är att jag och Pernilla är ett team, jobbar tillsammans och underlättar för varandra. 

Det finns tillfällen när det varit som värst och jobbigast då vi tappat detta. Man blir irriterad, de vanliga rutinerna blir helt plötslig väldigt omständigt och det slutar med att vi är helt slutkörda. 

Under hela graviditeten och fram till idag har vi lovat varandra att inte sluta prata med varandra. Inte tappa bort varandra. Jag tror att oavsett om man har ett, två, tre eller fyra barn så är det lättare än man tror att tappa bort varandra. 

Tillbaka till ”teamet” – Pernilla sa till mig här om dagen.

-Viktor, jag tycker vi har tappat lite av det vi lovat varandra. Vi rannsakade oss själva och gick igenom hur vår vardag har sett ut de senaste veckorna. Vi båda konstaterade rätt snabbt att vi faktiskt tappat ”teamet”, ”Pernilla och Viktor-laget” hade inte varit lika bra, lika starkt som tidigare. Vi såg också att vi pratat mindre om saker och vår vardag och istället gått in i oss själva i allt kaos.

Det är så otroligt viktigt att prata!  Bara fråga hur den andra känner sig? Hur vardagen fungerar och om det kanske är något som vi måste förändra. Ja, ibland känns det som om vi är på arbetet och är mitt i ett effektiviseringsarbete. Den enda skillnaden är att det här är tuffare och svårare! 

Jag är så glad att Pernilla såg hur vi sakta tappat lagandan. Laget Lundin-Eriksson är återställt. Och starkare än tidigare, går vi nu in i härliga juletider med massa roliga saker. 

Ikväll beger vi oss mot Uppsala och en härlig jultillställning med KOMSON. Bara vi två, en rolig tillställning och en hotellnatt är precis vad vi, teamet, behöver nu. :) 

  

Härliga fredag

Med tre 10-månaders är det lätt att alla dagar går i ett och ser lika ut.
Även om det är jobbigt, svårt eller omständigt så vet vi värdet av att åka hemifrån för ett liten stund.
Åka ner på stan, hälsa på någon eller kanske bara ta bilen och åka någonstans.

Idag beslutade vi oss för att ta en sväng ner på stan.
Vi hälsade på min barndomsvän Fille och åt lunch på hans mysiga krog/nattklubb. Ett tips för en lunch på stan kan ju vara att inte äta samma tid som alla andra.
Jag tror faktiskt Dagny och Florence kände av att vi var på en nattklubb. De var på toppenhumör hela lunchen och klubbade på i babystyle 😉 Även Angcelo var helnöjd. Tänk så mycket lättare allt blir när de har sovit, är mätta och inte bajsat på sig. Helt underbart!


  
Att hela familjen är på stan hör inte till vanligheten så vi passade också på att kika in på mitt kontor och visa alla kollegorna så stor våra kottar blivit. Haha, ibland känner jag hur löjligt stolt jag är över dem och som pappa. Det kan nästan bli för mycket :P..
Även min mor och syster fick besök i butiken av oss.
Där kan man bli kvar i evigheter! Att gå in i en dambutik med trillingar är som gjort för att aldrig komma ut. Men vad gör det. Florence den lilla apan älskar ju all uppmärksamhet och damerna är alltid så vanliga mot mig 😀 Dagny satsar mer på shoppingen. Här i nya hatten.


  
Det blir lite hektiskt och man är lite på spänn hela tiden. När vi åter igen sätter oss i bilen för att åka hem slocknar Angcelo på en minut och jag hade nog slocknat på fyra om jag fått.

Det är dags att åka hem för att förbereda fredagsmyset. Jag tror faktiskt vi ska unna oss lite bubbel och något riktigt gott till middag. Någon form av pasta kanske, en krämig pasta…

Hörrni… Höll ju på att glömma. På söndag smäller det på bloggen! ÅRETS bloggtävling blir officiell. Detta vill ni inte missa!

 Trevlig fredagskväll!

Barnarbete

Först vill jag bara säga att jag är så glad och tacksam till er läsare som är en stor anledning till att det är möjligt genomföra och göra det än så länge hemliga”Äventyret” verkligt.

Idag har vi varit i Uppsala för att planera och visualisera ”Äventyret”. Och därmed har också Angcelo, Dagny och Florence varit på sitt första jobbmöte :)
trilogin.se speglar vår vardag och därför tycker jag det är väldigt roligt om barnen kan vara med på saker som faktiskt berör dem. Visst blir det extra arbete, men jag försöker peppa mig själv till att anstränga mig extra för deras skull. Och tänk vad roligt att berätta om dessa stunder för dem senare och kanske till och med kunna visa ett foto från tillfället.

Jag vill också säga att genom att utmana och prova nya, annorlunda saker med barnen så känner jag att jag blir mer och mer trygg i papparolllen och saker som jag var nervös eller orolig för tidigare blir inte alls lika jobbiga. Det är faktiskt en stor anledning till att vi gör sådana här, kanske lite knepiga och galna eller åtminstone annorlunda saker med barnen.
Sen är det en bonus om man har förstående personer omkring sig :) Det blir ju lite av en cirkus och hej baberiba ibland när vi kommer.

Mötet hos Komson var bra och det är verkligen roligt att lyssna på människor som kan sin grej!
Det ska bli så roligt med ”Äventyret”.

Håll koll! Ha tålamod! Snart hittar du mer information om ”Äventyret” här på bloggen!

En pappas bekännelser: Vad gör han när familjen är borta?

Pernilla är på konferens och barnen passar då på att vara hos mormor.
Jag tror faktiskt alla inblandade mår bra av dessa två dagar.

Det är en märklig känsla när Pernilla åker med barnen för att lämna dem hos mormor.

Vad ska jag göra nu då?
Efter lite funderande så blev det inte alls speciellt svårt att få tiden att gå.

Så för att göra rent samvetet börjar jag med att höststäda gräsklipparna och sen plocka reda på verandan. Så skönt. Nu har jag gjort något vettigt, så nu har jag väl resten av dagen kvar till nöje…

Jag inbillar mig att jag inte är den enda som hade lagt upp dagen på detta sätt 😀

På med seglarjackan och långbrallorna, för nu ska det åkas vattenskoter!
Jag tänkte faktiskt ta även ta med er på turen.

 

Brillorna på och redo för avfärd

  

Först tar vi Engeltofta som är ett att Gävles vackrast belägna byggnader. Hit måste du åka när du besöker Gävle!

  

Jag vänder in och trycket på gasen. På mindre än 10 minuter är jag vid GSS (Gefle seglarsällskap) en mycket trevlig plats med god mat.

  

Jag behöver bara korsa stora farleden och smyga mig in bland öarna så hittar vi Bomhus båtklubb.

  

Puttrandes vidare bland öarna kommer jag till Limön, den mest bebodda och mysiga ön. Hit går ju även turbåten.

  

Limöbåten

  

Nu beger vi oss in mot stan och på vägen dit passerar vi Gävle hamn. De är mäktigt!

  

Strax efter hamnen kommer jag in i ån och fram till Gävle strand. Ett populär boende nära vattnet.

  

Ja du kan även köpa din båt här :)

  

På vägen hem och ut tar jag kanalen inne i botadsområdet.

  

Frusen och hungrig kommer Jag hem efter en riktigt härlig tur på havet!

 

Man får säga vad man vill men havet är frihet. Luften, det lilla vattenstänket och musiken i öronen. Ja, det här var ett riktigt bra val av mig.
Hemkommen och hungrig värmer jag på lasagnen från gårdagen.
Pling säger det i mobilen.
Det är grannen Johan som frågar om jag vill följa med och spela golf.
– Självklart!
16.40 går vi ut på Gävle GK.
Jag glömde berätta att jag hade förberett dessa dagar åtminstone lite. Jag kontaktade faktiskt Thomas på Bilbolaget i Gävle gällande att få prova XC90 igen.
Så får jag se om/hur golfbaggen går in :).

Vilken dag! Så mycket nöje på en gång. Jag behövde nog detta.
Jag tror alla föräldrar behöver några sådana här dagar ibland. Kanske inte just med mitt upplägg, men bara att få göra det man tycker är väldigt roligt. Klart värt att tänka på!

Viktor & Pernilla

Fick en kommentar på bloggen som jag tänkte kanske är roligt och intressant för er läsare att jag följer upp…

”Hej, tack för att vi får följa er härliga familj :)

Skulle vara kul och få veta mer om dig och pernilla. Vilka är ni?
Håller helt med om inlägget, har även tänkt tidigare gällande hur ni valt att göra? Min uppfattning, vilket kan vara helt fel antagande, är att ni båda är hemma heltid? Hur finansierar man detta isf alt har ni annat upplägg? Skulle vara väldigt kul om du ville skriva mer om det”

Svårt, vad kan vara intressant att veta :)

När jag startade bloggen hade jag bestämt mig för vissa riktlinjer och principer.
Bland annat så diskuterar jag inte våra åldrar och ålderskillnaden. Efter snart sex år år börjar jag bli rätt trött på att diskutera den saken.

En annan sak jag inte kommer att skriva om är vår privatekonomi.
Privatekonomin är så väldigt varierande från hushåll till hushåll så jag tycker det är svårt att få vettiga diskussioner i det ämnet. Däremot något som är relativt lika är ju faktiskt ersättningarna när vi är föräldralediga. Eller de skiljer i alla fall inte lika mycket mellan hushållen som när vi arbetar.

Vilka är vi?

Viktor Lundin – Uppvuxen i Mackmyra. Ni har säker smakat på Whiskyn 😉
Bor nu på Norrlandet, 8 km utanför Gävle centrum, i vårt hus vid havet.

Jag gillar att sporta. Hockey, tennis, styrketräning, löpning, fotboll eller golf är vilket som. Jag hänger med på det mesta och direkt :) Jag gillar även motorer. När vi åker till fjällstugan åker jag gärna snöskoter och här hemma tar jag gärna en sväng på vattenskotern.

Det kanske låter väldigt glamoröst? Det är dock inte riktigt sanningen.
Jag är väl medveten om att bakom alla nöjen ligger hårt arbete.
Och arbetet är viktigt för mig. Jag älskar entreprenörskap, nya utmaningar och det arbete jag har idag.
Man kan styra mer än man tror. Jag har filosofin att jag skall arbeta med det jag tycker är roligt.
Än så länge fungerar det bra. En dag kanske jag får göra något riktigt stort inom det jag gillar allra mest.

Jag, som trebarns-far är värdens lyckligaste. Att vi fick en stor familj är det bästa som hänt mig och dessutom med den kvinna jag älskar mest av allt.
Pernilla inspirerar, glädjer och driver mig. Även min önskan om att våra barn skall växa upp i bra och trygg miljö är något som är en stor drivkraft hos mig.

Pernilla Eriksson (hon får skriva om sig själv) – Uppvuxen i Österfärnebo, 6 mil sydväst om Gävle, vid Dalälven.
Jag är uppvuxen i en familj där uppfinningsrikedomen var ett faktum och intresset för affärer varit stort. Ja det har satt sina spår.
Jag är inte rädd att bryta mönster och gör ofta det jag tror på. För drygt fem år sedan träffade jag min stora kärlek Viktor. Det visade sig att jag och Viktor hade många gemensamma intressen och trots den ålderskillnaden som var blev jag kär. Han var ingen vanlig 22-åring 😉

Jag är i dag VD för ett mellanstort konsultbolag. Karriären har under många år prioriterats av mig. Jag har alltid tyckt arbete varit intressant och spännande. Man vet aldrig var vägen leder och jag gillar att inte riktigt veta.

Idag har vi, Viktor och jag, tre barn tillsammans. Det är en tung period just nu men jag tror faktiskt jag är lyckligast i världen. Jag skrev upp min drömmar för många år sedan i min drömdagbok. På de översta molnen står ”Barn” och ”Ett hus vid havet”. Så jag, vi (jag tror jag kan tala för både Viktor och mig), är på god väg att förverkliga många av våra drömmar. <slut från Pernilla>

Föräldrarledigheten

Vi har från början varit hemma båda två tillsammans. Åtminstone i stort sett hela tiden, jag har jobbat ca 3-4 dagar i månaden och Pernilla har varit in och jobbat några dagar då och då.

Tittar vi tillbaka på dessa sju månader så skulle det, för oss, inte alls fungerat med att bara en av oss varit hemma. Vi har dessutom fått (och får) massor av hjälp av våra nära och kära. När vi är tre vuxna, antingen mormor, farmor, systrar eller kusinbarn, som hjälper oss så känns vardagen lugnare och skönare. Då går det att andas och jag ser att våra barn mår bra betydligt bättre och de får den närhet som de så väl behöver.

Vi har  570 dagar (390 + 90 + 90) med ersättning på sjukpenningsnivå. Sjukpenningnivå är knappt 80 procent av inkomsten om man tar ut föräldrapenning 7 dagar i veckan, men maximalt 946 kronor per dag och det ger ca 28 000 kr brutto i månaden). Dessutom har jag 30 arbetsdagar (10 + 10 + 10), de så kallade första pappadagarna till samma ersättningsnivå. Sen har vi ytterligare 270 dagar (90 + 90 +90) dagar som vi kan ta ut till en ersättning på 180 kr/dag. 

I och med att våra barn var inskrivna på Neonatalen och Barnklinken de första veckorna, så fick vi rätt att ta ut  ”vård av sjukt barn” i stället för föräldrardagar dessa veckor. Trots detta så kommer det inte att räcka med ”fulla ersättningsdagar” så vi båda två kan vara hemma ett år och tills att barnen får börja på förskolan.

Ser vi till ekonomin i det hela så vill vi helst blunda. Hade det inte funnits reserver att ta av och kostnader att reducera så skulle det i stort sett varit omöjligt för oss att vara hemma båda två.

 

Maldiverna – vi drömmer oss tillbaka…

 

 

 

Tvillingupproret

Igår visade min mor mig debatten kring ”tvillingupproret” med Margaretha Ölwe och Hanne Kjöller som sändes på TV4 i tisdags (28/7 2015).

När jag ser det reagerar jag på många sätt.
Dels på hur man gör för att framföra åsikter på ett väldigt osympatiskt och arrogant sätt.
Sen konstaterar jag att Hanne Kjöllers åsikter om föräldrars ledighet vid tvillingfödslar lägger sig i topp på listan över sämsta åsikterna 2015.

I vårt fall, som trillingföräldrar, så har vi 390 dagar + 90 dagar var för varje ”extra barn” med ersättning som grundas på den inkomst man har (dagar på sjukpenningnivå), att disponera mellan oss.
Detta gör att våra barn får ha oss båda hemma i mindre än ett år, i 9,5 månader. Sedan har vi även rätt att vara hemma/fördela ytterligare 90 dagar per barn, dvs 270 dagar, och då med en ersättning på 180 kr/dag.

En av mina funderingar är – vilket av våra tre barn, Angcelo, Dagny och Florence har rätt till de 390 dagarna med en vårdnadshavare och varför får de andra två nöja sig med 90 dagar.
Jag utgår från vad jag och Pernilla tycker och tänker om vad varje barn förtjänar. Och jag önskar att Angcelo, Dagny och Florence får möjligheten att ha oss båda hemma åtminstone tills de får börja på förskolan.

 

Svärmor

För vissa är en timme med svärmor bland det värsta som finns, andra kanske inte har någon kontakt över huvud taget, en del vill verkligen och försöker ha en bra relation och några fungerar det bra för. Men svärmor är alltid svärmor :)

Denna vecka och måndag börjar med en tidig morgon och vid 07.00 anländer svärmor.

Pernillas mamma och jag skall ha barnen till tisdag kväll.
Ja man skulle nästan kunna göra en film av detta, synd att det redan har gjorts några. (Monster in law, – den är ju sjukt roligt). Tur är dock att Svärmor inte är något monster i mina ögon

Utan våra föräldrar och barnens mormor & morfar och farmor & farfar hade inte vår vardag alls fungerat så bra som det gör och varken jag eller Pernilla hade varit så pass pigga och glada som vi är idag.
Jag är också övertygad om den hjälp vi får och den relationen vi har till våra föräldrar är en stor faktor till att vi kommer fixa det här. Man ska vara rädd om sina nära och kära!

Men allt är inte bara frid och fröjd och självklart blir det tankekrockar, irritationsmoment och diskussioner om saker.
För min del måste jag försöka lägga lite av principerna, stoltheten och argumenten åt sidan och bara följa med. Det går bara inte att jag hela tiden ska ha min vilja igenom.
Visst, det är min barn, jag som bestämmer hur vi vill uppfostra dem.
Men om jag skall se helt objektivt på svärmorssituaionen så har både farmor och mormor betydligt mer erfarenhet av barn än vad Pernilla och jag har. Det är nog inte helt fel att ta till sig och lyssna lite då och då.

Några saker vi har gjort för att hålla en så bra relation till barnens mormor & morfar samt farmor & farfar är:

  • Var ärlig – Tycker du något så säg det direkt. Det dödar ett irritationen.
  • Lyssna – Låt de komma med sina tankar och idéer. Det kan räcka. I slutändan är det ändå du/ni som bestämmer.
  • Släpp prestigen – Jag har inte alltid rätt. i många situationer finns det heller inget som är rätt eller fel.

För övrigt så har de sovit väldigt bra i natt. Man märker så bra att de har vuxit och blivit betydligt mer stabila och mer vaken på dagarna vilket jag tror gör att de sover bättre på nätterna.
Vi ha börjat mata dem mer med gröt, Florence gillar det inte alls medans Dagny tycker det är ok och Angcelo älskar den.

Nu ska svärmor och jag äta lite lunch :)

 

Dagny sitter och funderar lite ;)

  

Grötälskaren

  

Svärmor och Angcelo

 

En tradition

Elitloppet 2015!

Först kanske jag skall förklara vad Elitloppet är för er som inte är insatta i travsporten.

I helgen och på söndag kommer travsportens världselit och de absolut finaste hästarna till vår huvudstad och Solvalla för att gör upp om en stor vinstsumma men också om bragden att ha vunnit ett av världens största travlopp.
Elitloppet är ett evenemang för alla, familjer, hästälskare, spelare och de som kanske bara är ute efter stämningen och festen runt omkring.
För oss har Elitloppet blivit en tradition och ett tillfälle att träffas och umgås med vänner. Och så många nya vänner vi dessutom fått genom åren.
Det här är en av de helger som vi travälskare verkligen ser fram emot.
Alla är glada, laddade och stämningen är absolut på topp. Har man turen på sin sida så kanske även något spel går in och man kan åka hem med mer pengar i plånboken än vad man kom med. (Detta hör ju tyvärr dock inte till vanligheten) 😉

Klart att spelet blir en stor del, men det absolut roligaste är att träffa alla vänner. Några ser vi bara en gång om året, vilket just är denna dag. Ja, ni vet själva hur stämningen blir när alla är på bra humör och bara vill ha jäkligt roligt.
Vi trodde kanske inte att vi skulle komma iväg på detta i år med tanke våra underbara små kottar.
Men efter mycket om och men bestämde vi oss för att åka ner till Solvalla.

Och att se det här som som Pernillas och min helg. En helg då vi kan försöka slappna, prata, äta gott, och kanske till och med gå ”all in” och vara med på ett riktigt party. Jag tror vi behöver en genomkörare 😀

Men det blir många tankar och funderingar på våra små. Som tur är vet vi att de är i trygga händer hos farmor och farfar. Och vi ska verkligen försöka ha en riktigt rolig och fartfylld helg, även om jag misstänker att längtan efter Angcelo, Dagny och Florence kommer att komma redan i bilen på vägen ner till Stockholm! :)

Självklart kommer Trilogin i samarbete med ATG och Andelskungen lägga in ett system på lördags V75.
Det är väldigt roligt att så många hittills har velat varit med.
Vill du också vara med så klickar du på länken nedan för att köpa din/dina andelar. (Begränsat antal andel finns till salu och spelstoppet ligger redan kl 12.00 på lördag). Nu kör vi!

http://www.andelskungen.se/session/andelskungen-curres-trilogin-viktor/

Trevlig helg, vi ses på Solvalla eller kanske ute i Stockholms vimmel!

Bild1

 

Igår hälsade vi på de blivande stjärnorna ;)

 

5 frågor till mig som pappa och bloggare

Att bli pappa innebär stora förändring.
Att blir pappa till tre på en och samma gång innebär kanske annorlunda förändringar. Rutinerna blir relativt lika (kan jag tänka mig) men för oss blir det bara extra mycket av allt. För mig är det även extra lycka :)

Att jag skulle dela med mig av min och vår vardag här på bloggen var ingen självklarhet.
Vad innebär detta för mig? Vad kommer barnen tycka om det? Vilka reaktioner kommer vi bemötas av? Och vilka risker finns med det?
Det är väldigt bra att fundera lite innan man ger sig ut i blogg-världen :)

Hittills har det varit väldigt roligt och jag är väldigt glad att jag började blogga.
Givetvis kommer det många frågor och jag tänkte ta och besvara några av dem här och nu.

1. Du är väldigt givmild med att nämna företag och produkter. Är du sponsrad av alla eller är du bara givmild?

Ja, jag är givmild av mig och jag resonerar som så att i dagens samhälle så behövs all hjälp man kan få för att lyckas med idéer och drömmar. Vilket jag gärna bidrar till.
Bloggen är absolut inte sponsrad av alla dessa företag eller med produkterna. I de sammanhang där vi har samarbeten är vi alltid tydliga med att ange detta.

2. Vilka lösningar för att få ihop vardagen är du mest stolt över?

Ett rum/säng till svärmor där hon kan vara och sova när hon hjälper oss med barnen och så med robot-gräsklipparna förståss :)

3. Vilka förändringar är tydligast?

Från att bara ha kunnat tänka på sig själv och Pernilla till att ha ansvar för tre små individer 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och 365 dagar om året.
Det spelar ingen roll hur trötta, sjuka, arga eller hur mycket annat vi har att göra, så går alltid våra små kottar först.

4. Med tanke på dagens debatt om att lägga ut bilder på barnen på sociala medier, hur resonerar ni?

Vi tycker denna debatt är väldigt intressant och har därför reflekterat extra kring detta.
Med tanke på hur många frågor och funderingar som fanns inför att våra barn skulle komma till världen, så ville jag absolut dela med mig av vår vardag för att hjälpa och besvara andra föräldrars frågor.
Gällande bilderna på barnen så anser vi att de inte kommer att påverkas av detta p.g.a. deras ringa ålder.
Och jag tror detta kommer vara en super-rolig dagbok för dem att läsa när de blir äldre.
När de blir äldre kommer vi även att fråga vad de tycker om att att driva bloggen och Instagramkontot för att utifrån det besluta om vi skall fortsätta blogga eller lägga ner allt.

5. Hur påverkar åldersskillnaden mellan Pernilla och dig, er?

Om jag skall vara helt ärlig så stör denna fråga mig en hel del.
Kanske är det för att jag aldrig har lagt några värderingar i detta och har svårt att se vad skillnaden i ålder har för betydelse. Det är klart att jag regerade på Pernillas ålder när hon första gången berättade. Men jag tror hennes förvåning var större än min 😀
Våra barn kommer kanske att få en lite äldre mor än deras vänner. Vad gör väl det?
De få gånger vi påminns av åldersskillnaden, är när andra människor har problem med det.

 

<3

Framstegen är tydliga

Måndag och ny vecka.
Måndagar har en tendes till att kunna kännas lite jobbig. En hel vecka står framför en.
Att hitta motivationen är inte alltid helt enkelt.

MEN tänk! En hel vecka med chans till att göra något bra, hitta nya lösningar eller kanske bara glädja någon och vi har inte en aning om vad som hänt i slutet på veckan och vart vi står i det skedet. Jag gillar att se det så :) Spännande!

Min måndag börjar med ett läsa reportaget i Arbetarbladet. – Väldigt roligt att få berätta om det vi är absolut mest stolt över.
Se reportagen via länken nedan:

http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/triss-i-bebisar  Sedan vill jag också summera veckan som passerat.

En vecka med tydliga framsteg.
Dagny visade sin styrka i rygg och nacka, Florence pratade som aldrig tidigare och Angcelo har skrattat, sprattlat och varit medveten om omgivningen väldigt väl. SÅ ROLIGT att se!

En favorit i repris

Saltsjöbaden kommer alltid vara en speciell plats för mig.

För fem år sedan när vi inte hade våra trillingar, inte vårt drömhus och när vi inte alls kände varandra speciellt bra så blev detta det ställe vi först besökte tillsammans. Och just för att lära känna varandra bättre.
Ja, det var väl någon form av dejt vi var på. Nervösa, nyfikna och ovetande om vad som väntade oss.

Tänk om vi hade vetat då att vi två, om fem år skulle ha tre barn tillsammans. Lite läskigt är det när man tänker tillbaka.

I tisdags ringde barnens farmor och farfar och frågade vad vi hade för planer för helgen. Innan jag hann svara frågade min mamma om de inte kunde få ha Angcelo, Dagny och Florence hos sig.

Vi som hade en barnfri kväll för bara två veckor sedan var först lite tveksamma, men övervägde ganska snabbt och sa att det gick alldeles utmärkt.

Om barnen ändå skulle vara hos farmor och farfar så såg vi vår chans att skämma bort oss själva lite och bokade därför in en natt på mysiga Grand hotel i Saltsjöbaden.

Tänk vilka minnen en plats kan förknippas med. Vilka underbara minnen.
Det var verkligen roligt att, när vi väl vara ensamma, åka tillbaka till ett sådant ställe som ger oss dessa underbara minnena tillbaka.
Och att få njuta av en god middag, bläddra igenom fotona på våra underverk till barn och att återberätta den gemensamma historia vi har på denna plats.

Söndagsmorgonen bjöd på strålande sol till en inte helt kalorifri frukost. Men ibland får man ju faktiskt unna sig :)
Vid 11.00 tiden begav vi oss hemåt för en annan spännande sak.
Uppsalas Nya Tidning (UNT) ville träffa oss för ett reportage. Så roligt!
Angcelo, Dagny och Florence skötte sig exemplariskt under hela reportaget. Jag tror journalisten och fotografen hade förhoppningar om lite mer action hos oss :) och istället möttes de av tre sovande barn. Det ska bli spännande att se och läsa resultatet. Håll utkik på du med!

Nu ska vi tända grillen och fortsätta denna soliga söndag med en god middag!

 

En bild från fem år sedan :)

 

Utsikt från rummet nu på morgonen.

 

En härlig söndagsmorgon.

 

En snabb-selfie på vägen tillbaka till rummet igår kväll

 

Varannan vatten!

 

Ibland får man unna sig lite av det goda

 

Förvandlingen

Att kunna vara självkritisk ser jag som en bra egenskap.
Så jag tänkte att ni ska få följa med mig på en kort resa när jag gör en riktigt rolig grej.
Jag tänkte jag skall genomgå en förvandling. Jag skall förvandla mig till Pernilla för att beskriva mig själv som sambo och trebarnsfar ur hennes perspektiv.

Simsalabim, så har förvandlingen har skett.

– Oj, vad trött jag känner mig helt plötsligt!
Men det kanske inte är så knepigt med tanke på all matning på nätterna.
Det har ju blivit så att jag till största del, när mamma inte kan vara här, tar nätterna och Viktor får sova. Det blir tungt, men att Viktor fungerar och är pigg på dagarna betyder mycket för familjen. Sen vet jag ju att om det krisar till sig så är det bara att väcka honom så hjälper han givetvis till.

– Nämen titta! Där borta i fåtöljen ligger det två par kalsonger och tre par skjortor. Undra om det är typiskt manligt att lämna klädhögarna efter sig? Eller om han vet att jag kommer att plocka upp dom förr eller senare?
Och titta där borta vid ytterdörren. Han måste helt enkelt klivit över soporna när han gick ut. Hur kan han missat dom?

Det skulle vara väldigt intressant att veta hur han ser på dessa saker och vad som susar i hans huvud när han gör dessa saker. I vilken värld är han då? 😀

I och för sig är det absolut ingen idé att lägga någon större mängd energi på dessa små saker. Men ni kanske vet hur det kan vara, att när sömnen är dålig och bristfällig så är det lätt att små saker blir betydligt större än nödvändigt. Och till slut brister det.

En annan sak som jag som trebarnsmor tycker kan vara frustrerande är synkningen mellan oss.
När jag är trött så är Viktor pigg och när Viktor är trött så är jag pigg.
Det sistnämnda är i och för sig inte så ofta nu för tiden…
Men det sätter verkligen oss som par och som småbarnsföräldrar på prov.
Jag är glad att Viktor och jag pratar mycket med varandra. Och att han allt som oftast lyssnar. Det vill säga om han inte håller på att skriva ett blogginlägg förståss. För då är han borta för resten av omvärlden.
Vilken otrolig förmåga han har att kunna koppla bort såväl min röst som våra barns röster 😉

För fem år sedan då vi träffades var ÄRLIGHETEN något som vi lovade varandra att inte tumma på. Detta har vi hållit och i den här situation som vi befinner oss i nu, så är jag väldigt glad för det. För utan ärligheten och samsamspelet hade det varit bra jobbigt nu.

Jag är världens lyckligaste, men jag kanske inte är världens piggaste just nu. :)

En annan ”rolig” sak som jag har lagt märke till är att varje gång Viktor åker ut på ärenden så tar det längre tid än vanligt. Och i efterhand får jag höra att han lagt till ett besök hos hans mor i butiken eller varit förbi grannarna och ”snackat” lite. Men det gör egentligen ingenting. För jag är helt säker på att han behöver den tiden och att vi som familj får nytta av det. Det är jag som behöver skärpa mig och göra likadant!! 😀

Simsalabim, förvandlingen har upphört.

Oj! Helt plötsligt kan jag se saker som jag inte har reflekterat över tidigare. Kanske jag kan åtminstone lite mer se saker och ting från ett kvinnligt perspektiv?
Nu vet jag ju precis vilka små saker jag kan göra justering på och vad mycket det skulle betyda för Pernilla.

Jag är övertygad om att kunna se saker ur Pernillas perspektiv och samtidigt vara självkritisk, kan göra mycket för familjen och framförallt för oss som par. Pröva genomgå en förvandling du med 😉

Ha en supermysig fredagskväll! 

 

Min supersambo, älskling och mina barns mor

 
 

Livet förändras på många sätt

Det kommer stunder som gör att dagens liv känns tydligare.

Ja, ibland så tydligt att man bara känner sig komisk. I mitt fall är jag även glad att jag inte hunnit lämna gården.

Ni vet när man sätter sig i bilen och man tycker det ska bli skönt att vrida på stereon på högsta volym och spela den senaste favvolåten.

Racern var nytvättad och jag drog på mig mina svarta Gucci-glajjor och det kändes rätt bra. Ni vet säker vad jag menar. Kruxet var bara det att när jag satt där och väntade på att telefonen skulle synka Spotify så dånar stereon igång…

– Ketchup ska prutta, det tycker jag, Ketchup ska prutta det tycker jag är bra. 

Ja, det var Barnkammarboken med låten Ketchup ska prutta som satte i gång på högsta volym.

Det var nästan så att jag hörde en röst ovanifrån som sa till mig. – Viktor du är småbarnsförälder nu. Jag ville bara påminna dig om det

Det här var ett ögonblick som gav mig många tankar och det var väldigt svårt att inte falla i gapskratt. Jag skruvade genast ner volymen, drog iväg och kände i hela mitt hjärta att jag verkligen älskar de nya tiderna!

Idag börjar vi dagen på lugnaste möjligaste sätt. En riktig mysmorgon från sängen med mys och sång. Ketchup ska prutta.

 

IMG_6199.JPG

Familjen har morgonmys.

Närheten

Det är nog mest rätt att börja detta inlägg med att berätta att vi utan tvekan har gått igenom en av de tuffaste veckorna hittills.
En vecka av magont, otålighet och förmodligen några efterdyningar av vaccinsprutorna.

Alla tre har verkligen haft sina sätt att uttrycka sitt missnöje och sin orolighet.

Om vi börjar med Angcelo, så har han haft det jobbigt med maten, varit väldigt skrikig och sprattlig. Vilket vi inte direkt har sett tendenser till innan. Givetvis är det inte på den nivån att vi måste uppsöka sjukhus, men ni vet säker hur trögt allt kan gå när ett litet barn är så.

Sen har vi Dagny och hon är nog den som ändå varit lugnast den här veckan.
Hon har mest haft sin gasiga mage att kämpa med och det finns det ju bra lösningar för.

Något som är bra med tre, är att sannolikheten att alla är ledsna och skriker samtidigt är mindre än om de hade varit två eller en 😉 Det är sådana slutsatser man drar när man vill peppa sig själv lite, haha!

Och Florence! Oj, den lilla madamen.
Hennes vecka började helt bedrövligt. Det var ingenting som var bra. Oavsett hur vi höll henne, hur vi gick med henne eller när vi lämnade henne så blev hon ledsen och skrek rakt ut. Sen känns det nästa som om hon har kommit på det här med att hon kan fånga vår uppmärksamhet genom att gny och spela lite ledsen. Vi kanske har fått en liten dramadrottning… Men vad spelar det för roll, för vem mår inte bra av närhet.

Närheten.

Ja, funderingarna smyger sig på. Ger vi våra barn tillräckligt med närhet?

De är ju tre stycken. Och vi är faktiskt bara två. Det är svårt att ge alla lika och framförallt kanske tillräckligt av allt.

Hade vi haft ett barn är jag helt övertygad om att, då barnet inte sovit så hade det suttit i knä, antingen hos mig, Pernilla eller kanske farmor eller mormor. Och om inte i knät, så hade säker någon av oss legat på golvet och lekt. Rätta mig om jag har fel för jag har ju aldrig bara haft ett barn :)

För oss är det rent praktiskt omöjligt att ha barnen i famnen den tid då de är vakna. Det är omöjligt att hinna leka med alla lika mycket och att ge alla den uppmärksamhet vi förmodligen hade gett till ett barn.

Något jag har funderat en del på är om barnen kommer att påverkas eller känna av att detta?
Kommer deras utveckling gå långsammare bara för att de inte får samma effektiva lektid som ett barn får?
Eller har jag fel? Kanske resultera detta istället i att de blir mer självständiga och utvecklas snabbare?

Åter ingen, många tankar som snurrar :)

Något som är väldig bra och positivt är att de börjar uppmärksamma varandra mer och mer.
Förhoppningsvis kommer de tycka om varandra och tycka om att leka med varandra så pass mycket att mängden lektid, närhet och uppmärksamhet de ger varandra kompenserar det vi inte kan ge.

Jag tycker denna fredag får gå i närhetens tecken. Ge ditt/dina barn, sambo, fru eller man lite extra närhet idag så blir det här en riktigt mysig fredag.

Vi började morgonen med mycket närhet då vi förlängde natten in på förmiddagen!

Trevlig helg!

 

Godmorgon! Angcelo vaknade först idag

 

Får jag lite närhet av mamma så får syrran lite av mig :)

 

Mys

 

Angcelo ville mysa lite med pappa idag

 

Stötta och peppa

Tidigare skrev jag ett inlägg om arbetet, karriären och familjen. Och att man inte behöver välja det ena för det andra.
Imorgon har jag min inbokade arbetsdag och jag måste säga att det allt som oftast är rätt så skönt att komma iväg. Fokusera på något helt annat och det bästa av allt, att komma hem till familjen som man längtat efter.

Idag hade Pernilla en arbetsdag.
Jag fick en länk i telefonen där Pernilla och Karin Isberg intervjuades om Donald Davies & Partners Trendrapport 2015 – Den osynliga valutan.
Idag blev jag stolt över min älskling och trebarnsmamma.
http://mobil.unt.se/start/trevlighet-vinnande-egenskap-3672075.aspx

Pernilla och Karin

Kom ihåg att det är väldigt viktigt som småbarnsföräldrar att peppa, stötta och uppmuntra varandra i vardagen och arbetet.

Kan också nämna att trendrapporten visar att trevlighet är ett vinnande koncept. Klart värt att ha med sig i vardagen.

 

Bakom kulisserna

Att man skall ställas för så många prövningar trodde jag inte.
Nätterna, morgnarna och de stunder när alla tre är på G!

När man bloggar och Instagrammar så är det lätt att glorifiera vardagen.
Det blir liksom bara att man lägger upp fina, roliga och härliga stunder tillsammans med trillingarna och familjen.
Men det finns faktiskt flera tillfällen som skulle kunna visas med en helt annan bild och som inte alls så rolig.
Detta är ju också en del av vår vardag.

Till exempel när de vaknar och skriker mitt i natten för att de är hungriga men ändå inte vill äta för att något annat också är fel. Eller de kanske inte rapar efter maten och jag vet att jag inte kan lägga ner dem innan den där rapen kommer för då har vi ett gnyende eller skrikande barn resten av natten.
Eller när de är hungriga men bara fräser ut maten över mig. Eller när den ena matas, den andra skriker och den tredje spyr eller har ont i magen och samtidigt har en eller två eller kanske alla tre bajsblöja. Ja, det finns så många saker som kan göra att otåligheten börjar smyga sig på.

Och då är det svårt att inte lägga dem bredvid på sängen och bara säga;
-Nu struntar vi i det här.
-Nu får du skrika tills du somnar, för inget är ju bra.
En bajsblöja är iofs ett litet problem men kan kännas stort när alla skriker och är ledsna.

Tålamod, tålamod och lite till tålamod.
Jag undrar om inte en mamma har fått gåvan att ha det där extra tålamodet med barnen?
Vissa tillfällen är bara så tuffa för mig att hålla humöret uppe och då är det verkligen tur att Pernilla finns med sitt tålamod. Och att vi är två som delar detta och kan pusha varandra i dessa krävande stunder.

Som person så är jag ofta lugn och jag brusar inte upp i onödan. Helst inte för saker som är jobbiga eller påfrestande.
Jag trodde inte att det skulle vara så påfrestande för tålamodet som vissa stunder med trillingar kan vara.
Kombinationen av sömnbrist och barn som är ledsna eller när de är inne i en ”otålighets-period” är nog den största psykiska påfrestningen jag varit med om.

Och bakom kulisserna är det en annorlunda bild, för den senaste tiden har jag ändå haft det otroligt bra och detta då Pernilla tar nätterna. Och även svärmor finns bakom kulisserna och hjälper oss båda med nätterna då och då.
Det är bara att inse att vi män eller i alla fall jag är besegrad med hästlängder när det gäller att ta hand om barn på nätterna. Jag är imponerad!

När jag skriver detta så inser jag också hur bra både Pernilla och jag har det. Vi är ju ändå två som kan dela dessa jobbiga stunder.
Jag tänker på de mammor eller pappor som är ensam med ett, två eller kanske tre barn och som inte har den hjälp från nära och kära som vi har. Ni är grymma! Och ni ska absolut inte skämmas för att tålamodet tryter och man bara blir sååå arg, förbannad och bara sjukt less. Bli inte arg på barnen bara!

Gå ut och släng något i backen, skrik eller vad som helst för att få frustrationen ur dig. Barnen skall inte behöva lida för att du eller ni är trötta och sluta.

Något jag har märkt gör skillnad är när jag tränar och tar ut mig fysiskt. Vet inte varför det är så men jag mår bra av det i alla fall.

Kämpa på alla småbransföräldrar där ute.
Försök se det roliga och fina i alla stunder. Snart är denna tid förbi och den kommer inte tillbaka.

   

     

En pappas bekännelser

Nu har vi fått känna på perioder då rädslan är framme, tröttheten är ett faktum och när man är utvilad och pigg.
Det är ju underbart när man känner att energin flödar och att det finns en glädje till allt. Oavsett om de bajsar, spyr eller skriker så är de världens sötaste. Tänk om det alltid kunde vara så.

När man är inne i en tröttperiod vill man ju bara försvinna.
Man önskar mest av allt att de bara kunde lyssna och förstå när jag säger något till dem.
Att de kunde prata och säga vad som är problemet.
Eller att jag bara kunde fly fältet ett tag. Bara gå upp i rök för ett litet tag.

Under den senaste tröttperioden tog jag mig samman för försöka analysera situationen lite.
Kanske kunde vi på något sätt förebygga eller i alla fall minska tröttheten när de lite tuffare perioderna kom?

Några frågor som jag funderade över var bland annat:
Varför är jag trött, vad är anledningen till tröttheten?
Hur agerar vi i dessa stunder?
Kan vi göra något annorlunda för att dessa situationer inte skall uppstå eller bli enklare?

Den mest intressanta frågan tycker jag är, hur vi agerar i dessa trötta och kanske stressiga stunder.
Först och främst analyserade jag mitt egna beteende.

Jag borde ju veta att situationen absolut inte blir bättre av att vara irriterad och fnäsig mot människorna runt omkring mig. Skärpning Viktor!

Sen kom jag på en väldigt rolig sak och kanske något som kan hjälpa andra mammor att se när deras män är väldigt trötta eller bara vill vara ensam ett tag.
Jag gjorde en topp fem lista på saker jag är rätt säker på stämmer in på fler än mig.

Jag kallar den ”Så här ser du när din man är är trött och gör allt för lite egentid”.

1. – Älskling, jag har lite prylar på jobbet jag måste fixa. Jag skyndar mig och bör vara hemma vid femtiden.
2.- Jag åker till återvinningen och slänger lite prylar. (När man åker till återvinningen tre dagar i veckan börjar anledningen skina igenom) :)
3. Varje toalettbesök tar över 25 minuter. (Så kissnödig måste det vara fruktansvärt att vara).
4. Jag är väldigt mån om att se till att alla saker finns hemma. Annars åker jag mer än gärna till affären.
5. Köpmaten flödar. Dels kan det vara jobbigt att tillaga maten, men bilen är ett ställe där stillheten alltid väntar :)

När jag insåg vilka sjuka och roliga saker jag har för mig för att få lite lugn började jag genast skratta.
Och tro mig. Ett skratt i en tröttperiod gör en väldig skillnad.
Tänk på att det nästan alltid går att se det roliga och hitta komiska saker i de flesta mörka stunder. Kämpa på! 

Ligga bör man, annars dör man!

Nu har vi inte många dagar kvar här på Neonatalen.
Vi beräknas få åka hem i slutet av veckan. Vilken känsla det kommer vara att kliva innan för dörren!

Undra hur allt kommer att bli när vi kommer hem?
Undra hur Pernillas och min relation kommer att påverkas?

TillsammansKommer vi få någon tid tillsammans? Är det slut på mysmiddagar för två? Kommer det finnas någon tid för att umgås med vänner, göra olika aktiviteter eller party? Vad händer med kärlekslivet/liggandet/vuxentiden? Ja, hur man nu vill benämna det.

Kommer vi få någon tid tillsammans?

Som det känns nu (efter 2 veckor) kommer vi absolut att få tid över för varandra. Vi kommer säkert att få planera och prioritera lite annorlunda än tidigare. Sen har jag bestämt mig för att barnen skall få vara med så mycket som möjligt. Låta de följa med på sakerna vi gör tillsammans. Restaurangbesök, shopping eller  kanske golfrundan. Världsvana är bra!

Vänner, aktiviteter och party då?
Jag tror inte på att bara stänga in sig med familjen.
Både jag och Pernilla är sociala av oss och gillar göra saker. Vi kommer absolut inte att sluta göra roliga saker.
Klart vi inte kommer kunna vara på party eller ha folk hemma alla helger. Men det har vi ju inte nu heller.
Jag tror även att en golfrunda i veckan skall gå att få till. Det är i alla fall ett mål.

Partyhosbrolin

Älskandet/liggandet/vuxentiden då?
Ingen aning!
Om jag ska lyssna på det andra säger så låter det ju inte speciellt tillfredsställande.
Att prata med varandra i en relation är så viktigt. Att lyssna är lika viktigt.
Vi är två vuxna människor med olika behov. Vi kommer behöva anstränga oss för att båda skall må bra och trivas.
Sköter vi detta tror jag att allt annat löser sig rätt bra.

Klart man funderar! Ska bli väldigt roligt att läsa detta om ett år.
Hur väl har jag lyckats uppfyllt detta.
Jag inser att det är så väldigt många saker jag inte vet något om.

Dock vet jag att om jag utgår ifrån att allt blir pest och pina, att vi kommer  gnälla om sömnlösheten och börjar klaga på varandra. Klart som f*n att allt blir jobbigt och tråkigt då.
Jag ska se till att detta blir den bästa tiden hittills i vårt liv. Nu kööör vi!!!!!

Tror inte jag kommer behöva vara avundsjuk på denna lilla krabat. I och för sig kommer ett bröst aldrig vara såhär stort för mig 😉