En vanlig morgon

Morgonen är absolut den del av dagen som kräver flest och tydligaste rutiner. Dock är det inte alltid så lätt att följa dem. 

Jag vet inte exakt antalet upprepningar som krävs av ett barn för att det skall få in en rutin, men för en vuxen person brukar man säga 21 upprepningar om jag inte minns helt fel. Jag hoppas inte det är lika för barnen då det kommer vara helt omöjligt att lyckas få 21 morgnar att se lika ut. 

Denna morgon var det jag och farmor som bestämde då P är på arbete. Det märks när hon är borta och jag har inte riktigt samma ”flow” i mitt agerande på morgonen ;D. Med tre ettåringar krävs det lite ”flow”! 

När jag är in-charge vet man liksom aldrig vad som händer…

 

   

  

Viktor & Pernilla

Fick en kommentar på bloggen som jag tänkte kanske är roligt och intressant för er läsare att jag följer upp…

”Hej, tack för att vi får följa er härliga familj :)

Skulle vara kul och få veta mer om dig och pernilla. Vilka är ni?
Håller helt med om inlägget, har även tänkt tidigare gällande hur ni valt att göra? Min uppfattning, vilket kan vara helt fel antagande, är att ni båda är hemma heltid? Hur finansierar man detta isf alt har ni annat upplägg? Skulle vara väldigt kul om du ville skriva mer om det”

Svårt, vad kan vara intressant att veta :)

När jag startade bloggen hade jag bestämt mig för vissa riktlinjer och principer.
Bland annat så diskuterar jag inte våra åldrar och ålderskillnaden. Efter snart sex år år börjar jag bli rätt trött på att diskutera den saken.

En annan sak jag inte kommer att skriva om är vår privatekonomi.
Privatekonomin är så väldigt varierande från hushåll till hushåll så jag tycker det är svårt att få vettiga diskussioner i det ämnet. Däremot något som är relativt lika är ju faktiskt ersättningarna när vi är föräldralediga. Eller de skiljer i alla fall inte lika mycket mellan hushållen som när vi arbetar.

Vilka är vi?

Viktor Lundin – Uppvuxen i Mackmyra. Ni har säker smakat på Whiskyn 😉
Bor nu på Norrlandet, 8 km utanför Gävle centrum, i vårt hus vid havet.

Jag gillar att sporta. Hockey, tennis, styrketräning, löpning, fotboll eller golf är vilket som. Jag hänger med på det mesta och direkt :) Jag gillar även motorer. När vi åker till fjällstugan åker jag gärna snöskoter och här hemma tar jag gärna en sväng på vattenskotern.

Det kanske låter väldigt glamoröst? Det är dock inte riktigt sanningen.
Jag är väl medveten om att bakom alla nöjen ligger hårt arbete.
Och arbetet är viktigt för mig. Jag älskar entreprenörskap, nya utmaningar och det arbete jag har idag.
Man kan styra mer än man tror. Jag har filosofin att jag skall arbeta med det jag tycker är roligt.
Än så länge fungerar det bra. En dag kanske jag får göra något riktigt stort inom det jag gillar allra mest.

Jag, som trebarns-far är värdens lyckligaste. Att vi fick en stor familj är det bästa som hänt mig och dessutom med den kvinna jag älskar mest av allt.
Pernilla inspirerar, glädjer och driver mig. Även min önskan om att våra barn skall växa upp i bra och trygg miljö är något som är en stor drivkraft hos mig.

Pernilla Eriksson (hon får skriva om sig själv) – Uppvuxen i Österfärnebo, 6 mil sydväst om Gävle, vid Dalälven.
Jag är uppvuxen i en familj där uppfinningsrikedomen var ett faktum och intresset för affärer varit stort. Ja det har satt sina spår.
Jag är inte rädd att bryta mönster och gör ofta det jag tror på. För drygt fem år sedan träffade jag min stora kärlek Viktor. Det visade sig att jag och Viktor hade många gemensamma intressen och trots den ålderskillnaden som var blev jag kär. Han var ingen vanlig 22-åring 😉

Jag är i dag VD för ett mellanstort konsultbolag. Karriären har under många år prioriterats av mig. Jag har alltid tyckt arbete varit intressant och spännande. Man vet aldrig var vägen leder och jag gillar att inte riktigt veta.

Idag har vi, Viktor och jag, tre barn tillsammans. Det är en tung period just nu men jag tror faktiskt jag är lyckligast i världen. Jag skrev upp min drömmar för många år sedan i min drömdagbok. På de översta molnen står ”Barn” och ”Ett hus vid havet”. Så jag, vi (jag tror jag kan tala för både Viktor och mig), är på god väg att förverkliga många av våra drömmar. <slut från Pernilla>

Föräldrarledigheten

Vi har från början varit hemma båda två tillsammans. Åtminstone i stort sett hela tiden, jag har jobbat ca 3-4 dagar i månaden och Pernilla har varit in och jobbat några dagar då och då.

Tittar vi tillbaka på dessa sju månader så skulle det, för oss, inte alls fungerat med att bara en av oss varit hemma. Vi har dessutom fått (och får) massor av hjälp av våra nära och kära. När vi är tre vuxna, antingen mormor, farmor, systrar eller kusinbarn, som hjälper oss så känns vardagen lugnare och skönare. Då går det att andas och jag ser att våra barn mår bra betydligt bättre och de får den närhet som de så väl behöver.

Vi har  570 dagar (390 + 90 + 90) med ersättning på sjukpenningsnivå. Sjukpenningnivå är knappt 80 procent av inkomsten om man tar ut föräldrapenning 7 dagar i veckan, men maximalt 946 kronor per dag och det ger ca 28 000 kr brutto i månaden). Dessutom har jag 30 arbetsdagar (10 + 10 + 10), de så kallade första pappadagarna till samma ersättningsnivå. Sen har vi ytterligare 270 dagar (90 + 90 +90) dagar som vi kan ta ut till en ersättning på 180 kr/dag. 

I och med att våra barn var inskrivna på Neonatalen och Barnklinken de första veckorna, så fick vi rätt att ta ut  ”vård av sjukt barn” i stället för föräldrardagar dessa veckor. Trots detta så kommer det inte att räcka med ”fulla ersättningsdagar” så vi båda två kan vara hemma ett år och tills att barnen får börja på förskolan.

Ser vi till ekonomin i det hela så vill vi helst blunda. Hade det inte funnits reserver att ta av och kostnader att reducera så skulle det i stort sett varit omöjligt för oss att vara hemma båda två.

 

Maldiverna – vi drömmer oss tillbaka…

 

 

 

Tvillingupproret

Igår visade min mor mig debatten kring ”tvillingupproret” med Margaretha Ölwe och Hanne Kjöller som sändes på TV4 i tisdags (28/7 2015).

När jag ser det reagerar jag på många sätt.
Dels på hur man gör för att framföra åsikter på ett väldigt osympatiskt och arrogant sätt.
Sen konstaterar jag att Hanne Kjöllers åsikter om föräldrars ledighet vid tvillingfödslar lägger sig i topp på listan över sämsta åsikterna 2015.

I vårt fall, som trillingföräldrar, så har vi 390 dagar + 90 dagar var för varje ”extra barn” med ersättning som grundas på den inkomst man har (dagar på sjukpenningnivå), att disponera mellan oss.
Detta gör att våra barn får ha oss båda hemma i mindre än ett år, i 9,5 månader. Sedan har vi även rätt att vara hemma/fördela ytterligare 90 dagar per barn, dvs 270 dagar, och då med en ersättning på 180 kr/dag.

En av mina funderingar är – vilket av våra tre barn, Angcelo, Dagny och Florence har rätt till de 390 dagarna med en vårdnadshavare och varför får de andra två nöja sig med 90 dagar.
Jag utgår från vad jag och Pernilla tycker och tänker om vad varje barn förtjänar. Och jag önskar att Angcelo, Dagny och Florence får möjligheten att ha oss båda hemma åtminstone tills de får börja på förskolan.

 

Att vara pappa är inte alltid så lätt!

 

IMG_5431.JPG

 

Idag fick det bli lite lättsam litteratur :) Klart bästa boken på länge!
Kanske ett tips för ägget!

Givetvis får ni en liten resumé av boken.

Pappor kan inte passa barn. Och därför sätter de barnen på barnhem där man kan köpa dem. / Sören 8 år

Jag vet vem min pappa är. Jag vet bara inte vad han heter. / Jesper 9 år

Varje gång mamma ska städa så ska pappa ut och fixa en mur. / Alexander 7 år 

Om man inte vill ha barn ska mannens pillesnopp vara blå…. Den kan också vara grön. / Line 7 år

Ja som ni förstår så får man sig många härliga skratt.
Glad påsk!

Övning ger färdighet

Och så har ännu en vecka snart passerat!
Alla växer så det knakar. Trillsen på längden och bredden och Pernilla och jag som föräldrar.

Tänk att för tio veckor sedan hade jag knappt hållit i en bebis.
Det är ett stort steg att ta – från noll till tre. :)

I torsdagskväll och fredags var jag själv med två små skrikapor och en vrålapa. Tjejerna har ett mer pipigt och lite lugnare skrik medans Angcelo ärligt talat VRÅLAR. Vi summerar det som att det finns en tydlig skillnad i deras läten.
Straffa mig inte för smeknamnen. Jag antar att de uppkommit på grund av att Pernilla och jag tycker vissa apor är bland det sötaste som finns. Vilket våra barn är trots att de skriker och vrålar.
Sen är det bara ett faktum att så många knepiga och underliga smeknamn som jag sagt under dessa tio veckor har jag aldrig varit i närheten av tidigare. Sen är det ju faktiskt med kärlek jag kallar dem alla dessa smeknamn.
Jag vet att det är viktigt att tilltala dem med deras riktiga namn också och jag ska bli bättre. :)

Jag förstod att det skulle bli tufft att vara ensam med alla tre. Jag gick lite för mig själv och planerade i mitt huvud hur jag skulle hantera hungern, magknipen och tröttheten. Ja, faktiskt precis likadant som jag mentalt förberedde mig inför kejsarsnittet.

Dagen kom och Pernilla åkte iväg på jobb och vipps stod jag där ensam med dem. Alla tre!
Åter igen kom ett sådant här tillfälle då verkligheten förankrade sig på ett väldigt tydligt sätt.
”Jag är faktiskt pappa till tre små underbara änglar och nu står jag här ensam med dem i mitt hem”. Vilken känsla!

Allt gick faktiskt väldigt bra. Efter Ca 35 timmar av planering och tålamod från min sida så var Pernilla hemma igen.
Det var väldigt skönt att ha henne tillbaka. Men jag såg på henne hur viktigt en natt med riktig sömn varit för henne.
Dessutom gjorde denna pappa-barn-tid mig till en mycket tryggare, självsäkrare och kanske ännu lite gladare och lyckligare trebarnsfar.

Något jag absolut vill dela med mig av baserat på erfarenheterna från pappa-barn-tiden är att verkligen tänka på hur du/ni agerar och uppträder med barnen. Att hantera dem med ett lugn och att kunna hitta det rofyllda i vardagen gör väldigt mycket för dig, men också för barnen. Jag är helt säker på att lugnet smittar av sig på barnen och som i sin tur känner sig tryggare och lugnare. Helt klart värt att tänka på! Lugna föräldrar ger lugnare barn.
övning ger färdighet övning ger färdighet1

För övrigt så vaknade jag och såg ett enormt snöfall. Ett litet bakslag i vårkänslan, så nu vill vi ha mer värme.
Dagen och kvällen kommer spenderas med goda vänner och kanske ett riktigt gott glas rött. För jag ikväll skall jag skåla för Pappa-barn-tiden. Det är vi värda! Det är jag värd!

Glöm inte heller v-75 idag!
Tipsen är att inte spela bort favoriten Lannem Silje i V75-5 . Spik!
Jag går även på B.B.S Sugarlight i V75-7. Draget måste ändå bli Alamo Boko på 8% i v75-1.

Måste också posta en trevlig kommentar på Instagram som gjorde mig så glad. Syftet och budskapet med Trilogin har nått fram!

Trevlig helg allihopa!
övning ger färdighet2