En måndag i december

Måndagen är nog den dagen i veckan som oftast ser likadan ut.
Morgonrutiner, lite planering och allt som oftast en massa saker att göra.

Den här veckan består av arbete måndag, tisdag och onsdag och imorgon bär det av mot huvudstaden för att genomföra ett efterlängtat möte. Roligt att man börjar komma in i arbetet igen och det händer roliga saker.
För mig är det viktigt att det händer saker.
Att gå dag ut och dag in på samma ställe med samma uppgifter och jag vet vad exakt vad som kommer ske nästa dag fungerar inte för mig. Detta gäller både i arbetet och privat och som tur är så är Pernilla och jag väldigt lika där.

Hemma händer det också saker just nu.
Helgen har gått i snorets tecken och måndagen blev inget undantag utan hosta adderades till förkylningen.
Alla tre, och jag antar att det är så det kommer vara framöver, är krassliga.
Att ha tre små sjuklingar är något som jag inte önskar någon. Otroligt jobbigt och det är bara att konstatera att vi har en famn för lite.
Mot kvällningen blev gänget piggare och när Pernilla var ute och fick lite luft (var till mataffären) såg det ut såhär hemma 😀

   
   

Jag måste avsluta med att visa vad vi har fått. Ett konstverk av Amanda Asp!
Ett konstverk av oss som hon gjort utan att lyfta pennan. Jag älskar den och den kommer göra sig perfekt i vårt vardagsrum på ovanvåningen.

 
   
Vill du kika mer på Amandas konstverk så kan du kika in hos henne på amandaaspshop.com .

trilogin.se tipsar och givetvis finns också ett julerbjudande. Ange ”Trilogin” vid beställning så får du 500kr rabatt på din beställning (gäller fram till jul).

När leken blev allvar

För ett tag sedan började det hända saker här på bloggen.
Det här som bara var en rolig grej, ett sätt att dela med sig av tips och trix för vardagen. En kanal där jag delar med mig av de härliga stunderna tillsammans med min familjen. Min lite annorlunda familj :)

Visst hade jag mina misstankar om att bloggen skulle kunna bli populär. För hade jag känt att vårt ”nya” liv och vardag med trillingar varit helt ointressant och att jag inte hade något att dela med mig av så hade jag i och för sig aldrig startat bloggen trilogin.se.
Men det fanns ytterligare en orsak eller anledning till att jag började blogga.
Jag får så otroligt många stunder, känslor och detaljer från barnens småbarnstid dokumenterade.

Tänk bara tanken att göra en bok av allt detta som de får på sin 18-årsdag.

Om jag ska gå in mer på nuet.
trilogin.se har blivit populärare än vad vi trodde den skulle bli när vi registrerade domänen.
För ett tag sedan fick jag frågan om att blogga för en portal. En av de större bloggportalerna.
Väldigt roligt och en bekräftelse på att det jag skriver är bra och kanske till och med gör nytta :)
I vilket fall så tackade jag nej. Det kanske var dumt? Inte vet jag.
Det vara bara inte det jag har tänkt mig med bloggen. Inte heller att detta skulle bli någon form av arbete och något jag tjänar pengar på.

Att få förfrågningar om marknadsföring av produkter och tjänster är också roligt. Jag hoppas att det också är intressant för er läsare. Att få tipsa om bra saker som jag själv testat och gillar tycker jag är super kul. Dock när det kommer till att få betalt för det, så får det en annan innebörd.
Jag vet inte riktigt vart jag står i allt detta.

Vad vill jag med bloggen?

Plöstligt blir den här leken allvar och jag måste ta ställning till den.
Ska jag vara helt ärlig så hade jag inte tänkt ta en krona av företag som vill synas på bloggen. Att jag tipsar om saker och dela med mig av saker och ting är ju en del i bloggen och i min vardag.

Funderingen om jag kanske skall jag ha en helt ren blogg, utan reklam, dök upp i mitt huvud?

Den affärsmässiga och strategiska Viktor skriker rakt ut när jag resonerar så, medans den välvillige trebarnspappan njuter av tanken på en helt ren blogg.

Det finns ett ytterligare perspektiv att se på detta.
Den tid jag lägger på bloggen är relativt dyrbar för mig och min familj.
Varför skall jag då inte avlönas för det arbete jag gör och den hjälp jag ger företagen som vill synas eller visa sina produkter på min sida?

Ni läsare kanske undrar varför jag skriver det här? Det är jag. Det är jag att vara transparent och ärlig. Det är viktigt för mig i mitt arbetsliv, så väl som i mitt privatliv. Att dela med sig och tipsa om saker och ting och samtidigt få betalt för vissa ”marknadsföringsinsatser” är en balansgång. För trilogin.se ska fortfarande vara jag.

Fixar jag det? Nu när leken har blivit allvar. Jag tror jag gör det. Jag tror jag fixar att behålla trilogin.se som jag. Jag börjar gilla tanken på det mer och mer.

Mer tips, kanske för hobbyn eller arbetet!

Vi hade en bra tidigare men tyvärr åkte den med i ryggsäcken under en skoterresa i i fjällen och tillsammans med den hade jag lite dryck och även en banan.
Givetvis blev det någon vända ner i snön och på rygg och när jag lite senare öppnade väskan var det en rejäl bananpuré blandad kring vår kamera 😀

Så kan det gå!

Vilket fall så har det blivit en ny.

  • Mina krav var att den skulle ta bra foton :)
  • Vara smidig.
  • Ha WI-Fi och enkel överföring av bilder.
  • Snygg design är ett plus!

Jag är långt ifrån någon proffsfotograf men jag ser att det blir jäkligt bra bilder och den uppfyller mina övriga krav.
Gällande överföringen av bilder är den suverän.
Ladda ner Olympus-appen, anslut dig till kamerans nätverk och vips så har du samtliga bilder i din mobil eller dator.
Du har skärmen med touchfunktion som du enkelt viker upp och ner och du kan ta hur många selfies du vill 😉 Jag måste bara tipsa om den!

   
 

http://www.olympus.se/site/sv/c/cameras/pen_cameras/pen/e_pl7/index.html

Tack för den här tiden!

Nu är det dags.

Dags att känna på en annan typ av vardag.
En ny vardag som vi måste vänja oss med, en ny vardag som måste fungera och en ny vardag som hela familjen skall trivas med. Om det är rätt och fel vet jag inte. Det enda jag vet är att det känns bra så här långt

Måndagen och tisdagen har bestått av arbete för både mig och Pernilla.
Det är med blandade känslor vi trappar ner på föräldraledigheten för att köra igång med arbete mer frekvent.
Både Pernilla och jag, innan barnen kom, placerade arbete överst på våra prioriteringslistor. Vilket i sin tur har gjort att många tankar och funderingar angående föräldraledigheten har funnits hos oss.

När barnen kom var det inget snack om vad som hade högsta prioritering!

Barnen och familjen
är det absolut viktigaste för oss. Men vad är vi och gör vi utan våra arbeten?

Som ingenjör i konsultbranschen, men kanske framförallt med Pernillas roll som VD, är det inte helt optimalt att vara föräldraledig. Men ändå var att vara hemma med barnen ett självklart val för oss.
Vi har nu varit hemma tillsammans i drygt nio månader.
Om sanningen ska fram, den trista sanningen, så är våra föräldradagar snart slut. När båda två har varit hemma samtidigt försvinner dagarna oroväckande snabbt.
Vi har kunnat varit hemma tillsammans på heltid ett tag till, men för att överhuvud taget få några dagar kvar att att vara med barnen även när de är lite äldre, så kommer både jag och Pernilla att arbete några dagar per veckan framöver.

Hur känns det då efter de två första arbetsdagarna?
Det är kanske fult att säga, men det känns bra.
Det är känns bra att träffa kollegor, att aktivera och stimulera tankar och att få en annan sorts inspiration. Och inte bara kämpa mot sömnlösheten och krypa på golvet med barnen.

Både jag och Pernilla tror vi kommer att hitta en bättre balans i vardagen och att komma hem till våra små älsklingar efter en arbetsdag ger mig den härligaste och varmaste känslan jag haft på länge. Leendena när de ser oss komma innan för dörren är oslagbara!

Jag är så glad att vi tagit detta beslut och det påminner mig om hur mycket jag gillar mitt jobb, men framförallt också hur mycket jag älskar min familj och mina barn.

Det känns bra att ta ett steg in i en gammal vardag i ett nytt liv.

Tack för tiden som varit. Nu blickar vi framåt i en annorlunda sorts vardag.

IMG_7958.JPG

Viktor & Pernilla

Fick en kommentar på bloggen som jag tänkte kanske är roligt och intressant för er läsare att jag följer upp…

”Hej, tack för att vi får följa er härliga familj :)

Skulle vara kul och få veta mer om dig och pernilla. Vilka är ni?
Håller helt med om inlägget, har även tänkt tidigare gällande hur ni valt att göra? Min uppfattning, vilket kan vara helt fel antagande, är att ni båda är hemma heltid? Hur finansierar man detta isf alt har ni annat upplägg? Skulle vara väldigt kul om du ville skriva mer om det”

Svårt, vad kan vara intressant att veta :)

När jag startade bloggen hade jag bestämt mig för vissa riktlinjer och principer.
Bland annat så diskuterar jag inte våra åldrar och ålderskillnaden. Efter snart sex år år börjar jag bli rätt trött på att diskutera den saken.

En annan sak jag inte kommer att skriva om är vår privatekonomi.
Privatekonomin är så väldigt varierande från hushåll till hushåll så jag tycker det är svårt att få vettiga diskussioner i det ämnet. Däremot något som är relativt lika är ju faktiskt ersättningarna när vi är föräldralediga. Eller de skiljer i alla fall inte lika mycket mellan hushållen som när vi arbetar.

Vilka är vi?

Viktor Lundin – Uppvuxen i Mackmyra. Ni har säker smakat på Whiskyn 😉
Bor nu på Norrlandet, 8 km utanför Gävle centrum, i vårt hus vid havet.

Jag gillar att sporta. Hockey, tennis, styrketräning, löpning, fotboll eller golf är vilket som. Jag hänger med på det mesta och direkt :) Jag gillar även motorer. När vi åker till fjällstugan åker jag gärna snöskoter och här hemma tar jag gärna en sväng på vattenskotern.

Det kanske låter väldigt glamoröst? Det är dock inte riktigt sanningen.
Jag är väl medveten om att bakom alla nöjen ligger hårt arbete.
Och arbetet är viktigt för mig. Jag älskar entreprenörskap, nya utmaningar och det arbete jag har idag.
Man kan styra mer än man tror. Jag har filosofin att jag skall arbeta med det jag tycker är roligt.
Än så länge fungerar det bra. En dag kanske jag får göra något riktigt stort inom det jag gillar allra mest.

Jag, som trebarns-far är värdens lyckligaste. Att vi fick en stor familj är det bästa som hänt mig och dessutom med den kvinna jag älskar mest av allt.
Pernilla inspirerar, glädjer och driver mig. Även min önskan om att våra barn skall växa upp i bra och trygg miljö är något som är en stor drivkraft hos mig.

Pernilla Eriksson (hon får skriva om sig själv) – Uppvuxen i Österfärnebo, 6 mil sydväst om Gävle, vid Dalälven.
Jag är uppvuxen i en familj där uppfinningsrikedomen var ett faktum och intresset för affärer varit stort. Ja det har satt sina spår.
Jag är inte rädd att bryta mönster och gör ofta det jag tror på. För drygt fem år sedan träffade jag min stora kärlek Viktor. Det visade sig att jag och Viktor hade många gemensamma intressen och trots den ålderskillnaden som var blev jag kär. Han var ingen vanlig 22-åring 😉

Jag är i dag VD för ett mellanstort konsultbolag. Karriären har under många år prioriterats av mig. Jag har alltid tyckt arbete varit intressant och spännande. Man vet aldrig var vägen leder och jag gillar att inte riktigt veta.

Idag har vi, Viktor och jag, tre barn tillsammans. Det är en tung period just nu men jag tror faktiskt jag är lyckligast i världen. Jag skrev upp min drömmar för många år sedan i min drömdagbok. På de översta molnen står ”Barn” och ”Ett hus vid havet”. Så jag, vi (jag tror jag kan tala för både Viktor och mig), är på god väg att förverkliga många av våra drömmar. <slut från Pernilla>

Föräldrarledigheten

Vi har från början varit hemma båda två tillsammans. Åtminstone i stort sett hela tiden, jag har jobbat ca 3-4 dagar i månaden och Pernilla har varit in och jobbat några dagar då och då.

Tittar vi tillbaka på dessa sju månader så skulle det, för oss, inte alls fungerat med att bara en av oss varit hemma. Vi har dessutom fått (och får) massor av hjälp av våra nära och kära. När vi är tre vuxna, antingen mormor, farmor, systrar eller kusinbarn, som hjälper oss så känns vardagen lugnare och skönare. Då går det att andas och jag ser att våra barn mår bra betydligt bättre och de får den närhet som de så väl behöver.

Vi har  570 dagar (390 + 90 + 90) med ersättning på sjukpenningsnivå. Sjukpenningnivå är knappt 80 procent av inkomsten om man tar ut föräldrapenning 7 dagar i veckan, men maximalt 946 kronor per dag och det ger ca 28 000 kr brutto i månaden). Dessutom har jag 30 arbetsdagar (10 + 10 + 10), de så kallade första pappadagarna till samma ersättningsnivå. Sen har vi ytterligare 270 dagar (90 + 90 +90) dagar som vi kan ta ut till en ersättning på 180 kr/dag. 

I och med att våra barn var inskrivna på Neonatalen och Barnklinken de första veckorna, så fick vi rätt att ta ut  ”vård av sjukt barn” i stället för föräldrardagar dessa veckor. Trots detta så kommer det inte att räcka med ”fulla ersättningsdagar” så vi båda två kan vara hemma ett år och tills att barnen får börja på förskolan.

Ser vi till ekonomin i det hela så vill vi helst blunda. Hade det inte funnits reserver att ta av och kostnader att reducera så skulle det i stort sett varit omöjligt för oss att vara hemma båda två.

 

Maldiverna – vi drömmer oss tillbaka…

 

 

 

Stötta och peppa

Tidigare skrev jag ett inlägg om arbetet, karriären och familjen. Och att man inte behöver välja det ena för det andra.
Imorgon har jag min inbokade arbetsdag och jag måste säga att det allt som oftast är rätt så skönt att komma iväg. Fokusera på något helt annat och det bästa av allt, att komma hem till familjen som man längtat efter.

Idag hade Pernilla en arbetsdag.
Jag fick en länk i telefonen där Pernilla och Karin Isberg intervjuades om Donald Davies & Partners Trendrapport 2015 – Den osynliga valutan.
Idag blev jag stolt över min älskling och trebarnsmamma.
http://mobil.unt.se/start/trevlighet-vinnande-egenskap-3672075.aspx

Pernilla och Karin

Kom ihåg att det är väldigt viktigt som småbarnsföräldrar att peppa, stötta och uppmuntra varandra i vardagen och arbetet.

Kan också nämna att trendrapporten visar att trevlighet är ett vinnande koncept. Klart värt att ha med sig i vardagen.

 

Nyfikenhet, tankar och funderingar

Nu händer det grejer!
Jag förvånas över hur snabbt de utvecklas och upptäcker nya saker.

Idag gjorde Angcelo sin första rullning, och dessutom på skötbordet. Som tur var det under min uppsikt.
Man tror inte att det skall hända, inte nu i alla fall. Jag brukade säga till Pernilla att det minst tar en månad till innan han gör det.
Släpp aldrig kontrollen över dem vid skötbordet! Ett gott råd.

I denna händelserika tid är det svårt som förälder att inte spinna vidare och fundera över en massa saker.
Det känns rätt komiskt nu när man skriver det, men det är ju sanningen.
Undra när de börjar gå?
Undra hur deras röster kommer att låta?
Vilka personligheter får dem?
Hur kommer det gå för dem i skolan?

Ja det finns hur många saker som helst jag är nyfiken och funderar på. Förmodligen är det ett ganska normalt beteende hos en förälder. :)

Undra vilka intressen de kommer ha? Hockey, dans, fotboll, innebandy, simning, ridning, golf eller något annat. Kanske biljard, segelflygning eller ingen sport alls.
Angcelo kanske blir konstnär som sin gammel-gammel-morfar, Angcelo von Fürsten. Om han skulle bli en mindre lyckad konstnär och hans verk mindre vackra, så lovar jag att han ändå får sätta upp sina verk här hemma i Borgen. :)

Som fotbolls- och hockeyfantast har jag snöat in lite på att de kommer utöva dessa sporter. Dock har jag börjat insett att det kan bli precis vad som helst och att det absolut inte är någon idé att gå och fundera på det. Det är de själva som bestämmer när den tiden kommer.

Det är nog vanligare än man tror och framförallt lätt att som förälder försöka styra och planera hur de ska vara, hur de ska se ut och vilka intressen de ska ha. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på hur vi (samhället) har byggt upp olika ideal.
Jag har bestämt mig för att tänka på att inte styra och bestämma hur de ska vara, se ut eller vilka intressen de ska ha. Kanske blir vi den mest annorlunda och udda familjen någonsin. Men vad gör det? Huvudsaken är att jag och min familj är lyckliga och mår bra.

VÅGA BARA VARA!

Nog om detta!

Tänk vad jag om tjugo år kommer att kunna sitta och skratta åt dessa blogginlägg, tankar och funderingar. Då har vi säkert också fått många svar på dessa funderingar.

För övrig så har det hunnit blivit fredag och ännu en ”arbetsvecka” har passerat.
I veckan var jag och träffade mina konsultbeställare och vi kom överens om att jag kommer att supporta dem en dag i veckan.
Det känns faktiskt bra. Det är roligt att träffa alla och framförallt att få tillbaka lite av den borttappade fredagskänslan. Den har jag saknat. Nu är det helg och vi avslutar med orden ÄNTLIGEN FREDAG och FREDAGSMYS!

Detta gäng möttes jag av när jag skulle sätta mig nu på eftermiddagen för att slappa lite med en kopp kaffe.
Jag frågade vad de höll på med?
Florence svarade. – Pappa det är ju fredag och vi laddar för Lets Dance! 😉

solglasögon

Fjällen

Vemdalen har verkligen visat sig från sin bästa sida!

Med en presentation som gick bra och  många andra intressanta föredrag så kändes det extra bra att få spänna på sig skidorna och ta några sköna manchesteråk innan hemfärden.

Eftersom familjesituationen har varit lite speciell senaste tiden har det inte blivit mycket fjällen för oss. Att få sådana här dagar med blå himmel och sol på den enda fjällvistelse denna säsong är klart oslagbart.

Ja, ni förstår nog att det har varit suveräna dagar här uppe. Så att nu få packa ihop grejerna och bege sig hemåt till mina älsklingar ska bli skönt. Att få komma hem och snooza på dem, känna deras lukt och mysa lite! 

Tack Vemdalen och alla ni som gjorde denna helg till en bra paus i vardagen! 

Familjen går först.


Måndag.SONY DIGITAL CAMERA Ny vecka och nya möjligheter! Ja det är faktiskt lite av min filosofi. Man har ingen aning vad som väntar i slutet på veckan.

Denna vecka är i alla fall fullspeckad av arbete, både på jobbet och givetvis hemma.
Efter en relativt lugn natt gick jag upp vid 06.00 för att göra mig redo för arbete.
Ett antal möten och att göra klart presentationsmaterial inför konferens i Vemdalen var några av sakerna som stod på dagens schema.

Det känns faktiskt väldigt bra att få göra en rush med arbete. Få lite omväxling i vardagen, träffa kollegor och aktivera järnkontoret lite. Att åka på konferens torsdag till söndag är dock med blandade känslor.
Arbetet har alltid varit väldigt viktigt för mig, Jag har alltid prioriterat arbete i första hand. Har det förändras nu och hur viktigt är arbetet egentligen?

Som jag nämnt tidigar så är bilen den perfekta platsen att verkligen suga in nuet och kanske reflektera över allt som händer och det vi upplever just nu. Något jag fastnade för denna morgon är det här att man ofta säger att ”Familjen alltid går i första hand”.
Kanske funderar jag över detta för att jag innerst inne har lite dåligt samvete för att det i dag står arbete i kalendern.
Eller är detta påstående kanske knepigt, ogenomtänkt eller bara en klyscha?

Vad hade vi gjort utan våra arbeten och våra inkomster? Vad hade jag kunnat gjort? Vilka möjligheter hade jag haft? Hur hade vi som familj fungerat i dagens samhälle?

Oavsett om du är anställd, egenföretagare eller kanske arbetslös anser jag att arbetet är något av det viktigaste vi har.
Det är inte alls mycket som skulle fungera om vi inte arbetade och framförallt inte om vi inte fick lön för det.
Det är inte svårt att se hur mycket pengarna styr oss i vårt samhälle idag.
Utan en ekonomi i en familj skulle i stort sett inget fungera och vi skulle garanterat inte må speciellt bra av det.

Så hur skall vi se på det här med att prioritera sin familj och sina barn först då?
För mig är familjen allt. Mina barn är det viktigast jag har och för att vi som familj skall må bra, för att mina barn ska växa upp med goda förutsättningar, kommer mitt arbete framöver vara en minst lika viktig och prioriterad del i mitt liv som min familj.
Kanske har jag fel, kanske är jag för karriärsinriktad eller är det såhär de flesta resonerar? Eller är det vi män som resonerar så?

Med ena handen på hjärtat och andra på huvudet. Hur prioriterar du?

Kan det vara så att om man prioriterar arbetet, men ändå i slutändan sätter familjen i första hand?

Jag brinner för mitt arbete och det har länge varit det viktigaste i mitt liv.
Nu är helt klart familjen det viktigast jag har och just därför kan jag prioritera mitt arbete och fortsätta tycka det är en av de viktigaste delarna i mitt liv.
Jag tycker inte man ska tycka eller tro att karriären läggs på is bara för att vi blir en lycklig familj. Klart att man kan ta det bästa av två världar!

Denna vecka kör jag järnet, sen blir det fokus på våra små underverk igen. Så här trivs jag!

Motivation och kreativitet

Av någon anledning känner jag en väldig motivation just nu.
Drivet, orken och viljan att skapa eller bygga något är extra stark.

Kanske ska vi börja bygga något för framtiden? Kanske skapa något för mina barn? Kanske göra något jäkligt roligt?
Det känns verkligen som om vi är på rätt väg med saker och ting och som om något otroligt roligt är på gång att hända.

Dock kan jag inte låta bli att tycka det är lite märkligt att jag känner detta just nu.
Nu, mitt i omställningen till det nya livet. Nu, när jag borde vara helt slut av gnyende och matande på nätterna. Då kommer den här känslan av att något nytt kommer att hända. Och då kommer det kreativa tänkandet.

Många går jämt och ständigt och funderar på eller jagar den där idéen som skall förändra allt. Jag tror att det är precis det som är problemet. Att man ständigt gör det.

Som jag ser på det så finns det bara en, eller egentligen två anledningar till att denna känsla infunnit sig.
Att dessa små, mina, våra små änglar är de som ger all denna energi och glädje. Trots allt matande på nätterna. :)
Och att när jag släpper tankarna på arbetet och fokuserar på något annat, blir full av något som är svårt att beskriva.
Då, plötsligt händer det… Precis som i Triss-reklamen.

Tankeverksamheten är på g och magkänslan säger mig att vi har en väldigt intressant och rolig tid framför oss. Undra var denna motivation och kreativitet leder?

Ytterligare en sak som jag märker är att skrivandet här på bloggen och ni som följer den, skapar ett driv. När jag ser att när andra människor har nytta av eller tycker det är roligt att läsa det jag skriver, så driver det på och skapar en kreativitet. Så fortsätt följa nu så kanske det här kan bli riktigt roligt :)

Ikväll myser Florence tillsammans med Gudmor

 

Ett rörigt ultraljud v.29 (28+0)

Denna vecka har varit tuff.

Städning inför jul och pappaledighet. Måste bara bli klar med vissa prylar innan jag går på julledighet.
Jag har slitit hårt med självutvärderingen för projektledarcertifieringen (IPMA). Samtidigt ska man ju leverera på uppdraget hos kund också.
I går tog jag med ledningsgruppen för byggkonstruktion på Forsmarks Kraftgrupp till hufvudstaden för att besöka SIS och få nya uppdateringarna kring kvalitetsledningssystem ISO 9001. En mycket intressant och lärorik dag!

Det viktigaste då?? Ultraljudet!
Allt såg bra ut fick vi snabbt information om. Grabbarna vägde ungeför 1300 g och lilla tjejen ca 950 g men alla följer sin individuella kurva vilket är huvudsaken. För övrigt så var det var grymt rörigt idag på ultraljudet. Doktorn hade väldigt svårt att hitta det han ville se. Det var armar och ben överallt 😀

Ultraljud 2014-12-03

Sen kom det häftigaste. Vi bokade in ett datum för kejsarsnittet!

Först säger doktorn den 2/1 2015 men ändrar sig ganska snabbt till den 5/1. Tror det beslutet hade med bemanningen över jul/nyår att göra. Det kändes i vilket fall väldigt skönt att få ett datum. Sen återstår det bara att se om de vill stanna inne ända tills dess :)

Av någon anledning hade jag förhoppningar om att de skulle planera snittet efter nyår. Jag har inbillat mig att det kommer vara till fördel för dem att vara född i Januari istället för 31/12. Det skiljer ju ändå rätt så mycket i utveckling när de börjar i skola osv. MEn det kanske bara är jag som tänker på sådana saker.

Egentligen är det helt ointressant för det viktigaste är ändå att de är friska och mår bra när de anländer till världen.

Nu blir det travspel och sen en härlig julfest :) Trevlig helg!

Missat ultraljud vecka 27 (26+0)

Grabbarna uppskattas till 950 g och lilla tjejen till ca 750 g.
Känns väldigt skönt att de börjar växa på sig. Ultraljudet såg bra ut! TACK!

Idag fick jag välja att inte vara med på ultraljudet p.g.a. viktigt möte på jobbet.
Det här är ju också en fråga som är intressant och det finns säker hur många synpunkter som helst.

Behöver man alltid var med?
Hur skall man prioritera?
Det är klart att jag prioriterar mina barn före arbetet men jag tycker inte riktigt man kan se det på det sättet. Det är ju trots allt ultraljud och besök hos barnmorskan rätt så ofta. Helst då man väntar trillingar.
Enligt mig skall du som man inte behöva ha dåligt samvete om du missar något tillfälle och prioriterar arbetet. Arbete kan komma vara minst lika viktigt för familjen i framtiden.

Sen är det ju arbetet också!
Hur skall man prioritera där då? Med tanke på att jag förmodligen kommer att vara hemma x antal månader när de kommer.
Kommer pappaledigheten påverka min karriär?
Spontant känns det rätt så bra att ha haft pappaledigheten  relativt tidigt i karriären. Sen är det trots allt så kort period som jag kommer att behöva vara ledig i förhållande till tiden jag kommer  att arbete i framtiden.

Något som är bra är ju att samhället idag uppskattar pappaledighet och det är mer accepterat hos arbetsgivare nu för tiden.

Jag har bestämt mig att jag kommer vara så mycket jag bara kan med våra små knattar. Kört järnet på arbetet har jag gjort i fyra år och kommer kunna göra det i 35 år till. Tiden med barnen när de är små kan du aldrig ta igen!