En annorlunda söndag

Helgdagarna springer förbi och det är svårt att hinna med att njuta av ledigheten.
Igår var hela familjen på dopet av Noah. En liten kille på fem månader. Många vänner var där, några av dem som jag faktiskt inte träffat sedan 6-7 år tillbaka. Det var verkligen roligt och ett väldigt fint dop.
Ja, och med tanken på dop så har det varit lite av en babyboom i bekantskapskretsen det senaste året. Iofs. stod vi, rent procentuellt av en stor del av boomen, men med all säkerhet är det fler påväg, dock inte för oss ;D höhö!

Denna söndag kommer bli en annorlunda söndag.
Vi har en väldigt spännande och lite läskig sak inplanerad.
Pernilla fick förfrågan genom en vän om hon var intresserad av att vara med i en seans.
Hon frågade om jag ville följa med, lite skeptiskt men ändå väldigt nyfiket tackade jag ja.

För er som inte vet vad en seans är,

Ordet seans härstammar från det franska ordet séance vilket betyder ”sitta”, session eller sittning vilket i sin tur härstammar från det gamla franska ordet seoir som betyder att sitta.

Vid en spiritualistisk seans arbetar ett eller flera medium med att förmedla kontakt från andevärlden till person i publik eller privat. dvs Beskrivning och Bevis på dess existens och sedan Budskap i form av hälsningar, råd och filosofi m.m. (Källa: diskussionstråd på webben)

Jag har aldrig tidigare varit på något liknande och helt förutsättningslöst skall jag deltaga på detta.
Ibland får jag för mig att det kanske finns någon form av andra sida och ibland vill jag bara skratta åt det. Vilket fall ska det bli spännande och jag lovar att berätta hur det gick. Det vill säga om ingen tar med mig till andevärlden…

Avslutningsvis så måste jag visa en lite komisk sak.
Igår var det en riktig myslördag för oss här hemma och vi njöt av god mat, mello och premiären av nya Beck – Steinar. Mitt under filmen plingar det till i min Applewatch. Haha vart är tekniken påväg? 😀

 
 

Här med döper jag dig… och dig… och dig…

Att stå med Angcelo i min famn, se min syster Lovisa hålla Dagny och Pernillas bror Peter bära Florence var mer känslosamt än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det kändes nästa overkligt.

Vem i vår närhet hade kunnat ana att vi skulle döpa våra trillingar den 18 juli 2015. Det är så sjukt och så helt underbart. Vi var nog världens stoltaste föräldrar i förrgår.

Vi är inne i en period med relativt tuffa nätter och morgnar, kombinerat med förkylningar så energin var kanske inte på topp inför dopet. Frågan är om förutsättningarna kan vara perfekta med trillingar på 6 månader :)
Som vanligt så blir det mer att ordna än vad vi tänkt oss. Och det finns inget annat än att göra det riktigt bra!
Att ha dopet hemma har både sina för- och nackdelar.
Vi får vara på en plats som vi älskar att vara på. En plats där vi vill att vara barn skall känna sig trygga. Vi kan också göra exakt vad som känns rätt för oss, vi har chansen att skapa den stämning vi vill ha.
Jag vill inte kalla det nackdelar men det blir lite mer att ordna och ställa till rätta för att vi skall få den dopmiljön vi önskar här hemma. Vi kanske blir lite extra nervösa för att det inte skall bli som vi förväntat oss.
Men det det är värt så mycket för oss att kunna vara här hemma.

När gästerna kommer och vi ”ringer in” med vår alldeles egen kyrkklocka, så känns det verkligen att det är en stor dag. En bra känsla går genom kroppen och jag vet att det har kommer bli en dag som alltid kommer att finnas bland våra minnen.
Alla är glada och det känns märkligt att jag är pappa till de tre barn som skall döpas och att det idag är vår familj som står i centrum. Vår stora familj :)

Dopceremonin blev precis så bra som vi hade hoppats på. Jag måste tilläggga att vår präst, Jan bidrog väldigt mycket till det. Så professionell men ändå avslappnad. Dessutom spelade han gitarr och sjöng psalmerna vilken stämde så bra in i den miljön vi befann oss i.
Angcelo, Dagny och Florence var lugna och jag tror faktiskt att det tyckte det var en rolig tillställning. Alla tre log när prästen höll dem i luften och hade Angcelo fått bestämma så hade han nog tagit en simtur i dopskålen.

Det märks att musik också blivit en stor del av våra barns liv. När psalmerna sjöngs tystnade eventuell gråt och leenden kom smygandes på deras läppar.
Pernilla och jag hade, förutom psalmerna, valt två andra låtar som vi ville skulle bära budskapet kring dopet.
Det var stort när vi alla vände oss mot havet och blickade ut medans Lalehs Goliat fyllde rummet. ”Vi ska ta över, vi ska ta över världen. Vi ska bli stora. Vi ska bli mäktiga. Och vi ska göra jorden hel. Ja vi ska göra vattnet rent. Ja vi ska aldrig skada varandra…”
Så ja, det blev några snyftstunder. Givetvis för Angcelo, Dagny och Florence men också på grund av våra tankar kring de personer som borde ha funnits med oss på detta dop, men som tyvärr inte är med oss idag. Dock är jag övertygad om att de fanns med oss på något sätt och att de såg hur glada och stolta föräldrar vi är.
Vi avslutade hela dopceremonin med låten Bara vara här som våra vänner har skrivit. Den låten påminner om oss att just vara här och nu. Trots att det nu är en tuff period så är det viktigt att vara i nuet och njuta.

Efter ceremonin gav vi oss iväg till seglarklubben, Huseliiharen, för att äta lunch tillsammans.
Jag är så glad över att ha våra närmaste med på våra barns dop.
Så energilös som jag var på kvällen var det länge sedan jag var. Men med tanke på alla känslor och tankar som har farit genom mig den här dagen är det kanske inte så konstigt.

Dagen blev som vi önskat och den kommer stanna i våra minnen för alltid.
Jag ser verkligen fram emot den dag jag kan sitta med Angcelo, Dagny och Florence i mitt knä och visa bilderna och filmerna från deras dop.


  


Angcelo, Dagny och Florence

Det är dags för dop.
Eller i alla fall planeringen för dopet är i full gång.

Som vanligt så är det mer att förbereda än väntat. Datum, tid, plats, inbjudningar, val av musik och även mat.
För mig är platsen en väldigt viktig del.
Jag vill att det skall vara en plats som betyder mycket för oss, en plats som Angcelo, Dagny och Florence kommer vara glada över att vi valde och en plats som alltid kommer att vara vår.

För oss var valet inte så svårt. Våra barn ska döpas hemma i vår Borg, Borgen i Borgvik.

En annan viktig del i dopet är musiken.
Jag gillar verkligen musik, Pernilla gillar musik och jag tror våra barn kommer tycka om musik. Jag kan se framför mig om något år när vi poppar favoritlåtarna i bilen eller när de vill ha fredagsdisco hemma. Ja musik är härligt!

Det kanske inte blir fredagsdiscolåtarna vi väljer för dopet.
Vi vill att musiken på dopet skall spegla oss. Kanske en låt från mina eller Pernillas minnen eller en låt som bara förmedlar många positiva känslor. Ja, musiken kan säga så mycket mer än bara en text och en fin melodi.
När man ryser, känner ett rus eller kanske en fäller en tår. Då är jag övertygad om att musiken är rätt och kommer bli väldigt bra.

Vi har bestämt två låtar som vi absolut vill ska vara med på barnens dop.

Den här låten ger mig ruset, den beskriver vår kärlek och omtanke till våra barn. Vi kommer gå igenom tuffa och jobbiga stunder i livet men vi har alltid varandra och tillsammans är vi starka. Vi gillar den skarpt.

Lyssna på: Laleh – Goliat

Den andra låten är en låt som ni med all säkerhet inte har hört. En låt som goda vänner till oss har skrivit. En låt som påminner mig om hur viktigt det är att vara närvarande, njuta av den stund som råder och hur enormt mycket jag älskar min familj.
Tack Markus, Linda, Xander och Monalisa för att ni har skrivit denna fina låt. Jag älskar att bara vara här!

Lyssna på: Markus – Bara vara här

Dopet kommer att hållas lördagen den 18 Juli.

 

Florence myser med opappa

  

Mammamys

  

När man är liten måste man kämpa lite extra

  

Angcelo pysslar om Dagny

  

Livet kommer med jobbiga och tuffa stunder.

  

Dagny och jag

  

Kramkalas

  

Vi växer och blir stora och starka

  

  

Charlys dag



Denna söndag är kusin Charlys dag.
Ett fint och härligt dop för en liten knatte och hans familj. En familj som betyder enormt mycket för oss!

Vi är stolta att ha er nära.

Här är vår och Charlys söndag i bilder.

Charly 2

Charly <3

Charly 1

Charly döpt och nöjd i mammas knä.

Tack för en fin dag!

Mamma har fullt upp ;)

Florence ville absolut ta bild när hon poserade

Dagnys paltkoma var värre än vi trodde.

Svärmor tröstar Dagny i kyrkan.

 

Dagen avslutades med en fikastund på grannarnas härliga brygga