Första känslan, första tanken

Vart ska jag börja!

Jag har aldrig fått känna känslan av att bli pappa till ett barn, men jag misstänker att det är i princip liknande känslor som kommer när man blir pappa till tre. Däremot är jag rätt säker på att tankarna och funderingarna skiljer sig betydligt!

Jag minns så väl när jag sitter på stolen i läkarens rum.
Pernilla ligger i gynstolen och jag försöker tyda vad som visas på skärmen framför mig.
Jag har faktiskt en del erfarenhet från att köra ultraljud. Dock inte på magar med bebisar i, utan på olika material i mitt tidigare arbete.

Vilket fall så kunde jag se att det var två små hjärtan som pickade där inne.
Jag blev lite fundersam när läkaren inte gav sig utan kollade mer noggrant på skärmen.
Precis när jag skall fråga säger han. – Det är lite underligt, jag tycker att jag ser tre hjärtan.

Hur ska jag beskriva känslan och tankarna som kommer???
– Känslan var ungefär som när man vaknar upp och inte direkt identifierar var man befinner sig.
– Tankarna var tusentals! Det blev lite chock och jag vet att jag funderade på hur vi skulle få plats i bilen 😀

Pernilla och jag stirrar på varandra.
Läkaren frågar om vi vill att han ska ta in ytterligare en läkare som får bedöma bilderna för ett ”second opinion”.
– Jaaaaaaa tack! svarar vi båda.

Vi ringer våra närmaste och ber dem komma hem till mina föräldrar för att vi vill berätta något.
Jag kan inte hålla mig utan berättar över telefon för min mor att vi väntar trillingar.
– Det är helt fantastiskt säger hon. Tänk att ni ska få tvillingar!

Nej mamma! Trillingar!
Och hon är inte den enda som har sagt det. Trillingar är relativt ovanligt och det är fortfarande vissa stunder som även jag har svårt att förstå att jag, Viktor Lundin, 27 år gammal, är far till tre barn.

Vi fick tidigt förklarat för oss att det finns vissa risker med trillingar. Det sker ofta att en eller två av dem inte orkar. Att sitta och tänka på att någon av dem inte skulle klarat sig gör att det kniper sig i magen. Tänk om en av våra små inte hade varit här med oss idag!
De sa att vi inte skulle vara oroliga men jag tror vi gick och var nervösa ända tills dom kom, vecka 33+0. Det är faktiskt en tid som jag inte saknar det minsta. Pernilla mådde dåligt och vi gick båda runt och funderade på hur allt skulle bli.
Tänk om jag vid den tiden hade vetat hur bra allt skulle gå och bli. Tänk om jag vid den tiden skulle kunna föreställt mig hur det känns att ha tre små busungar i sängen på min första fars dag.
Tänk om jag nu förstod hur många underbart härliga och underbart jobbiga stunder vi kommer få framöver. 😀
Det är jävulskt jobbigt ibland men jag tror faktiskt lyckan ofta är gånger tre :)

IMG_4016.JPG

Allatreifamnen

Morgonmys

IMG_9706.JPG

 

 

3 Comments

  1. Anita

    Så bra med plugg i elutaget,då behöver jag inte oroa mig mera.
    Följer er sedan några månader tillbaks.
    Själv fick jag första gången tvillingflickor 25-12 1965
    50år på juldagen. På den tiden fanns inte ultraljud utan jag blev röntgad,de kom tre dagar efter.Var,beräknade till den 8februari.Vägde 2,1 och 1,9. Sen 2½ år efter fick de en lillebror.Då var jag 25år.
    Jag önskar er all lycka till. Det är så roligt att följa er

  2. Fick tvillingar i juli och känslan när vi i januari fick se två små bebisar på skärmen kommer jag aldrig glömma så jag kan bara tänka mig alla tankar man får när man ser att det är tre 😉

  3. Mikaela (mikaaaelaa på instagram)

    Åh jag sitter här helt tårögd. Tack för att du delar med dig av detta. Så fint!! Så härligt att det gick så bra för er, trots risker och oro!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *